Teater

I själ och hjärta II

Teater: Konstepidemin, blå huset

Regi: Martin Theorin

Pjäsen är 'framlekt' tillsammans med regissören Martin Theorin och de beskriver den som en slags modern vuxenvariant av Vilse i pannkakan. Theorin menar att den är en starkt antikapitalistisk pjäs.

- Alla tidigare samhällssystem har kulminerat och sen fallit sönder i och med att frossandet har börjat. Och där är vi nu i det kapitalistiska systemet. Det fanns en tanke med att ha premiär på 1 maj, säger han.

Ericson har en otrolig karisma när han står på scen och han spelar nästan på publiken ibland. Det ger en häftig känsla av kontakt. Helt plötsligt övergår seriemonologerna i musik och han klinkar fram cabaretartade slagdängor som doftar Tom Waits.

Själva handlingen är ibland lite svår att hänga med i, eftersom Ericson växlar mellan olika roller. Men den övergripande känslan är att I själ och hjärta II är en pjäs som går över gränsen och slår ganska blint åt alla håll. Särskilt tydligt är det hos våldtäktsmannen, som har 'alla bokstavskombinationer du kan tänka dig'. Han skriker könsord, svär och tar sig i skrevet, visande sina stålmannenkalsonger.

Men även de andra rollfigurerna utmanar den politiska korrektheten, psykologen kallas judejäveln av sina patienter och han hånar den misslyckade skobombaren ganska svårt. Man går från pjäsen med en känsla av att ha rest ner i det mänskliga mörkrets hjärta. Teater Pugilist skildrar den totala ilskan parat med en katastrofal hjälplöshet.

Tyvärr blir i vissa lägen pjäsen bara svart och arg och handlingen blir ogreppbar. Men det är inget som påverkar det allmänna intrycket av en stark pjäs.