Det centrala i boken är tre alternativa tolkningar av den klassiska Grimm-sagan om Askungen. Det är både roligt och träffande och bilderna är fulla av små underbara detaljer.

Jag känner mig dock rätt snabbt mätt på Askungen-temat. Tre versioner kanske är en eller två för mycket. Speciellt som jag är osäker på huruvida jag tycker att originalet är så värst bra till att börja med. Det finns givetvis en medveten poäng med att skriva om och kring en berättelse som så tydligt behandlar skönhet, och till vilket pris någon vill förställa sig, eller rentav vanställa sig, för att slå sig fram. Men storyn är gammal, hur man än vänder och vrider på den.

Joanna Rubin Dranger vill helt klart säga något om sin samtid och möjligen är det därför hon stundtals låter funktion gå före form. Mest tydligt blir det i Rapport från världens mest jämställda land, del 1 och 2. Det är en träffsäker kommentar till jämställdhetsprocessen, men i serieformat fungerar det helt enkelt inte. En så begåvad och etablerad artist som Joanna Rubin Dranger hade säkert kunnat hitta ett annat sätt att slå mynt av den texten.

Askungens syster... är en utmärkt formgiven och illustrerad bok som inbjuder till läsning. Det är intelligent, humoristiskt och skruvat. Stundtals övertydligt och ensidigt i sitt budskap. Men även det behövs ibland.

Thomas Lindqvist

[email protected]