Titel: Dirty Diamonds

Artist: Alice Cooper

Bolag: Spitfire/Eagle Rock/NewWest/Playground

För det är på den han hör hemma. Alice Cooper är kanske den allra främste när det kommer till den ironiska 70-talsrockens hårdare skola. Ändå blir jag lite besviken när jag hör 2005 års Alice Cooper-album. Det präglas nämligen lite för mycket av två bekymmer. Dels är produktionen inget vidare. Det låter som om det ligger något basfilter över alltsammans, som om allt är vadderat. Framför allt gitarrerna blir lidande och grötar ihop sig. Dels är låtarna inte lika vassa som på föregångaren. Vilket får en att undra varför Alice bytt ut gitarristen och låtmakaren Eric Dover och producenten Mudrock från förra plattan.

Kanske är det på grund av produktionsmissarna som balladerna för en gångs skull framstår som höjdpunkter på en Alice Cooper-platta. Transvetit-trucker-balladen 'The Saga of Jesse Jane' är en sådan, där Alice också visar att han fortfarande behärskar det bisarra textskrivandets lekar: 'I´m in jail in a Texas town/In my sisters wedding gown/I drive a truck all night long/Listening to Judy Garland songs'. För att inte tala om 'Pretty Ballerina' där det inte finns några som helst invändningar att göra. Utom möjligen den att skivans enda cover - The Left Banke gjorde originalet 1967 - kanske inte bör vara dess i särklass bästa spår.

Men nu är det inte bara problem som präglar 'Dirty Diamonds' - det gör också bandets påtagliga och smittsamma spelglädje, lekfullheten, ironin och - trots invändningarna ovan - låtar som har gott om kvaliteter. Och som - tack och lov! - återigen är rock"n"roll. Klassisk sådan i 'Perfect' och 'Sunset Babies (All Got Rabies)', den snabba partyvarianten i 'Steel That Car' och en helt annan partyrock, med popinfluenser, i 'Your Own Worst Enemy'. Ingen av de nämnda låtarna saknar hitkvaliteter. Så dåligt är det verkligen inte.

Blåsarrangemangen i skivans titelspår är riktigt snygga och lyckas med att föra tankarna till TV-deckare av äldre snitt - synd bara att låtens arrangemang i övrigt är förskräckligt. I bonuslåten 'Stand' får Alice hjälp av rapparen Xzibit i en flirt med den moderna genren som man kan uppfatta som både lite småskojig och konstruerad eller löjeväckande. Budskapet rimmar i alla fall, på ett skönt sätt, illa med Alice Coopers kritik av Rock Against Bush-artisterna...

Alice sjunger faktiskt fortfarande riktigt bra, särskilt om man betänker att han snart fyller 60 år. Och även om den nya skivan har sina tydliga brister, så minner den ändå om fornstora dagar och en klassiker som 'Killer'.