Litteratur

Titel: BEAT! Poesi och prosa från beat-generationen.

Redaktörer: Gunnar Harding och Per Planhammar

Förlag: W&W

Än i dag finner beatlitteraturen nya läsare och för många är nog Jack Kerouacs mytomspunna På drift den bok som de flesta förknippar med rörelsen. BEAT! Poesi och prosa från beatgenerationen visar att det finns fler författare att upptäcka.

BEAT! är en snygg och generös samlingsvolym där ett rikt urval presenteras. Främst innehåller den poesi, men även en del prosa, intervjuer med Allen Ginsberg, Gary Snyder och Carolyn Cassady och dessutom inleds varje författarskap med innehållsrika presentationer. Gunnar Hardings förord tar sitt avstamp i bebopen och Charlie Parker, vars tonspråk kom att influera beatförfattarna; komprimeringarna, flödet, improvisationen och de galna utfallen var något att ta efter. Kerouac förklarar i På drift vilket liv en beatnik lever:

'De enda människorna för mig är de galna, de som är galna i att leva, galna i att prata, galna att bli frälsta, med en glupande hunger efter allt på en gång, de som aldrig gäspar eller ägnar sig åt vardagligt småprat, utan brinner, brinner som fantastiska gula fyrverkerier och exploderar som spindlar tvärs över stjärnorna.'

Gemensamt för beatförfattarna är utlevelsen, spontaniteten, och att verkligen försöka fånga livet som de levde det. Deras vilda och utsvävande livsföring är väl dokumenterad och närmast mytologiserad; själva begreppet beat har nästintill blivit synonymt med en självförbrännande livsföring som inkluderar droger, religion, poesi, och musik.Hardings och Planhammars antologi visar att beatlitteraturen är mer än romantisk livsföring; här sätts poesin främst och anekdoterna och mytologiseringen får man så att säga på köpet. Givetvis berättas om beatförfattarnas genombrott, den legendariska uppläsningen på The Six Gallery 1955. Ginsberg som läste Howl, en dikt som senare blev åtalad för obscenitet, vilket fick honom och hela publiken i gungning. Ginsberg visade att poesi kunde vara omstörtande och farlig: Howl var en hård och välriktad käftsmäll mot ett Amerika som, enligt Ginsberg, präglades av krafter som materialism och konformism.

Populärpressen tog snabbt upp rörelsens namn och lade till ett nik, beatnik, där den sista stavelsen har koppling till Sputnik, den ryska rymdsatteliten. Kopplingen var negativ och uppenbarligen ville man sätta ihop rörelsen med kommunism och antiamerikansk verksamhet i allmänhet.

De tongivande och legendariska namnen bland beatförfattarna är män och det är dessa som får störst utrymme i antologin. Två kvinnor får plats: Anne Waldman och Patti Smith, där Smith känns representativ för rörelsen med hennes sammansmältning av utlevande musik och poesi.

Lawrence Ferlinghetti visar antologins spännvidd med sin elegiska och lätt flyktiga poesi, han inspirerade bland annat Sonja Åkesson med sin diktsamling A Coney Island of the mind. Ett kort utdrag ur dikten Allting förändras får fungera som aptitretare från en välmatad antologi:

Allting förändras och ingenting förändras

Sekler tar slut

Och allt fortsätter

Som om ingenting någonsin tar slut

Medan moln fortfarande stannar i flykten

Likt luftskepp fångade i sidvindar