År 2005 i Sverige är vi ett av jordens rikaste och mest välmående länder. Det finns pengar till konsumtion i människors plånböcker. Men välfärden måste analyseras ur andra aspekter. Mått på välfärd anser vi vara tillgång till egenförsörjning, tillgång till kultur, tillgång till utbildning, tillgång till god miljö och bostad, tid för nära relationer till barn och/eller vänner bland annat.

Grunden för att känna sig delaktig i välfärd tror vi är känslan av att ha makt över sitt liv, makt att kunna förändra.

Man behöver inte vara forskare eller statistiker för att kunna säga att allt detta finns men att det är ojämnt fördelat klass- och könsmässigt. Trots kunskaper, forskning, icke-borgerlig regering och massor av resurser i AMS och dylika verk, fortlever skillnaderna i värdering av kvinnor och män antingen det gäller löner eller villkor i övrigt - till mäns fördel.

I storstadsområdena finns stadsdelar med många nya svenskar, där arbetslösheten är uppe i otroliga siffror. Det finns ett utanförskap som är ovärdigt Sverige 2005 och där vanmakten frodas.

Hur ska vanmakt i livet kunna ersättas av makt över livet? Svaret är inte enkelt; det är starka strukturer som nitar fast många av oss i ofrivilliga deltider, dålig ekonomi, springvik och korta påhugg, torftiga bostadsområden, hushållsarbete och anhörigvård upp över öronen och inte minst känslan av att ingen ser ens resurser och förmåga, ens kreativitet. Vi båda undertecknare tror att en förändring i grunden är möjlig, men inte genom sänkta ersättningsnivåer à la borgarna som lösning utan genom utveckling av 'den sociala ekonomin'.

'Social ekonomi' som begrepp väcker ofta aggressioner hos de som inte vet vad det står för och inte heller gitter ta reda på det. Den sociala ekonomin innefattar det som inte görs i privata näringslivet eller i offentlig sektor.

Den sociala ekonomin styrs inte politiskt och inte heller av vinstintressen utan av allmännytta och demokratiska ideal. Frivilligrörelser, stiftelser, kooperation, föreningar och organisationer ryms inom den sociala ekonomin, ibland kallad tredje sektorn.

Välfärden och samhället är mycket beroende av att denna sektor fungerar, ja, alla tre sektorerna är beroende av varandra.

Ändå är det i den politiska debatten väldigt få som överhuvudtaget bryr sig om den tredje sektorn. Diskussionen rör sig hela tiden kring privat eller offentligt som organisatorisk lösning. Tyvärr.

Konstant arbetslöshet föder dålig ekonomi och utanförskap. Som läget är i dagens Sverige befinner sig en stor mängd människor där, trots att man gått kurs efter kurs för att 'bli anställningsbar'. Samtidigt arbetar andra sig sönder och samman på övertid.

Det är kort sagt en urusel fördelning av det betalda arbetet och även av det obetalda i hem och hushåll. Det leder i sin tur till att speciellt kvinnor slits ut.

Vi tror att människor - precis som i början av 1900-talet - måste gå samman, ta saken i egna händer, för att rucka på och utmana de orättfärdiga förhållandena.

Vi tror att en kooperativ rörelse för nyföretagande kan ge tillväxt, ge fler människor möjlighet att förverkliga drömmar, kan ge funktionshindrade och andra som har extra svårt på arbetsmarknaden en plats i gemenskap. Vi tror varken privata näringslivet eller offentlig sektor är rätta platsen för samtliga människor.

Det behövs alternativ och det är politikens uppgift att stimulera, att underlätta och stödja när människor vill omsätta sin kreativitet i nya företag med sociala förtecken. Politiken ska ordna jordmånen. Det kan man göra genom att via lagstiftning underlätta för 'sociala arbetskooperativ' när det gäller skatter och Lou (lagen om offentlig upphandling). I gengäld förbinder sig kooperativet att anställa till exempel två funktionshindrade per tio anställda. Modellen är framgångsrik i Italien. I Sverige är det få företag som tas över av de anställda.

Vi tror inte det måste vara så utan att lokala 'samhällsfonder och kreditföreningar' måste byggas upp för att möjliggöra nya former av ägande.

Sverige har mycket att lära på detta område av andra länder i Europa både vad gäller nya former för företagande, kunskaper om socialt företagande, möjligheter till finansiellt kapital för den här typen av företag och förståelsen för vad det handlar om. Vi vill också betona att utveckling av den sociala ekonomin i Sverige måste genomsyras av genustänkande. Det betyder att den ska vara fri från den könssegregation som verkar vara cementerad i den privata och i den offentliga.

Det viktiga är att samhället tillerkänner alla möjlighet till makt överlivet. Så är det inte idag, men vi tror på och vill arbeta för förändring.

Maria Hagberg

feministiskt initiativ, Höganäs

Carin Högstedt

vänsterpartiet, Växjö