Oskar Sjödin och Jonas Söderqvist har försökt ge ett tvärsnitt av den svenska flyktingsituationen. I filmen får vi möta ett antal människor som på olika vis är involverade i hanteringen av flyktingar.

Dijana lever gömd, efter att ha tillbringat större delen av sitt liv på flykt. Bosse arbetar på migrationsverket. Erik är engagerad i nätverket Ingen människa är illegal som gömmer flyktingar. Ani har väntat i två år för att få besked om han och hans fru får lov att stanna i Sverige.

Vi får filmen igenom följa dessa människor i deras vardag. Dijana och Ani försöker så gott de kan hantera tristessen och ovissheten. Bosse berättar om sitt arbete där han menar att han inte har mycket annat att göra än att följa de regler som finns. Erik och hans kompisar i nätverket arbetar med att hitta nya gömställen, hjälpa flyktingar att söka asyl och genomför manifestationer. Nålsögat är på så sätt en väldigt ärlig film, alla får en chans att berätta sin historia. Dijana berättar om hur det tär på henne att leva gömd, men att hon inte ser att hon har något val, allt är bättre än att återvända till Sarajevo. Ani berättar om övergreppen hans fru och han utsattes för i Makedonien, eftersom de är romer. Hans fru försöker ta livet av sig på sjukhuset.

Det som fascinerar mest med filmen är att Sjödin och Söderqvist har lyckats komma människorna så nära. Framförallt funderar jag på hur de har lyckats få kontakt med Bosse och de andra på migrationsverket. De berättar om sin vardag, besluten som de bara ser som massbeslut, ingenting som man kommer ihåg efteråt. Vi får veta att handläggarna förutsätter att alla asylsökande ljuger i sin ansökan. En kvinnas ansökan diskuteras. Hon är deprimerad och har blivit mordhotad av sin man. Men eftersom läget i forna Jugoslavien bedöms som säkert, blir hon ändå utvisad dit.

Det fascinerar mig att man utan att rodna kan med att visa upp en så total cynism.

Nålsögat fungerar som en spark i skrevet på alla, som mig, som har ett uns kvar av illusionen att Sverige är ett solidariskt land, som hjälper människor som har det sämre. Ni vet, det där man fick lära sig i skolan.