Förtätat drama a´la Gunnarsson
Dialogen står alltid i centrum Hans Gunnarsons böcker, vilket gör dem passande att överföra till film. Novellsamlingarna Bakom glas och Februari fungerade som grund för långfilmen Leva Livet, där Gunnarsson skrev manuset tillsammans med Mikael Håfström. Nya romanen Allt ligger samlat känns än mer koncentrerad runt dialogen.
Titel: Allt ligger samlat
Författare: Hans Gunnarsson
Förlag: Albert Bonniers
Förmodligen kommer inte Allt ligger samlat filmas, men jag blir inte överraskad om den senare kommer att sättas upp som teater. Romanen är nämligen utformad som ett kammarspel där handlingen utspelar sig mellan fyra väggar; ett vardagsrum i en förort till Stockholm där två par som knappt känner varandra har bestämt sig för att träffas och äta middag.
Det är en sådan där jobbig middag där man känner varandra alltför dåligt och där konversationen hålls igång enbart för att det inte ska bli pinsamt tyst. I de träffande och avslöjande dialogerna sägs också mycket mellan raderna och det är svårt att inte tänka på Norén, fast i kombination med Lorry. För det är trots allt ganska underhållande att få ta del av parens småaktigheter och förljugna sätt mot varandra. Men det är också mycket som inte sägs till varandra och i några passager får vi ta del av de fyra personernas innersta tankar och funderingar. Tommy, den misslyckade skådespelaren, framstår som en man med dold kapacitet. Han skriver i hemlighet på ett manuskript, som han kallar 'pjoman', en sammansmältning mellan roman och pjäs i ett försök att komma verkligheten nära.
Gunnarsson får en att stundtals känna sig som en voyeur: tjuvkikandes genom lägenhetens nyckelhål och desutom avläsandes deras innersta tankar.
En kritiker drog paralleller till dockskåpsrealism, vilket är träffande. Tommy har byggt upp en realistisk miniatyrvärld runt sin tågbana. Och om man tittar närmare i ett av höghusen kan man titta in i en exakt kopia av deras egen lägenhet. Samma position har Hans Gunnarson; han kontrollerar sina karaktärer och långsamt vänder och vrider han på dem för att verkligen tränga in i deras djupaste mänskliga vrår.
Båda paren är ganska bräckliga och ömkliga. Värdparets förhållande är sedan länge dött och deras gäster bär på en stor sorg, deras barn är svårt sjukt, vilket de inte är starka nog att hantera.
Det privata och intima i berättelsen åskådliggör det vi alla delar. Det begränsade utsnittet passar Gunnarsson, hans styrkor som författare kommer fram: det absoluta gehöret för dialogen som bygger upp förtätade och realistiska situationer. Detta utan att man saknar utförliga och detaljerade miljöbeskrivningar.
