Nu tar vi i med hårdhandskarna. Dags att återställa en ”god och sund supporterkultur”. Låt inte buset ta över!

Problemet är att de åtgärder som föreslås är minst lika obehagliga som det svenska huliganproblemet.

Bland de insatser som Lindqvist föreslår finns bland annat hårdare straffsatser för planintrång och pyroteknik på läktarna. Polisen ska få dela med sig av utredningsmaterial. Kameraövervakning, visitationer, och punktmarkering av enskilda ska sättas i system. Sätter du foten på en fotbollsplan vid fel tillfälle ska du kunna dömas till sex månaders fängelse.

Jag är uppvuxen på en fotbollsläktare. Jag har sett folk tända bengaler i folkmassor, jag har sett skadegörelse, pyromani, och allmänt jävelskap i fotbollens namn. Jag har fått flaskor kastade efter mig för att jag haft en halsduk på mig, jag har sett knytnävsslagsmål och hört hatramsor så extrema att de närmast kan klassas som hatbrott. Jag har äcklats och avskytt varje enskild händelse.

Men inget har berört mig lika illa som de åtgärder som nu föreslås för att ”få bukt med våldet”.

Vad hände med rättssäkerheten? Vad hände med sans och förnuft, med sinne för proportioner? Varför anstränger man sig så hårt för att öka det redan problematiska motsatsförhållandet mellan supportrar och klubbar?

Det är svårt att skriva om sådant här. Man riskeras att klumpas ihop med våldsverkarna. De som systematiskt, framför allt i svensk kvällspress, beskrivits som pack, pöbel, ondskans hantlangare. De som vi vanligt folk – vi som inte har något att dölja och därför förväntas gå med på att filmas, visiteras, och hårdbevakas – inte har något gemensamt med. För vi ingår i en ”god och sund” supporterkultur.

Då kan man fråga sig vad en god och sund supporterkultur är. Är det sådan vi haft i Sverige tidigare? Svensk fotbollspublik har aldrig någonsin bestått av välartade gentlemän som gastat ”sassa brassa mandelmassa.” Våldsincidenter och fylleri i samband med matcher kan spåras till nittonhundratalets början. Att påstå att det nutida huliganproblemet är en modern sjuka som går att lösa genom förbud och tuffare tag är att helt ignorera historisk kontext.

Är det sådan supporterkultur som finns i England numera? Men engelska huliganproblem under åttiotalet gick så långt utanpå allt som förekommit i Sverige att det är en helt proportionslös jämförelse. Det är osakligt att jämföra Heysel och Hillsborough med det som hände på exempelvis Söderstadion.

Och priset britterna betalat är en fotbollsvärld där du, om du inte är höginkomsttagare, inte har råd att se ditt favoritlag spela längre.

Kampen mot svensk huliganism har helt enkelt övergått i direkt hysteri. Och den hysterin kan på sikt betyda långt mer skada för svensk fotboll och det svenska samhället än någonsin ett gäng idioter som springer in på planen. b