Turkiska organisationer får inte tiga om folkmordet i Turkiet 1915-23! Flera turkiska organisationer har i olika medier gått ut med svar på uppmärksammandet av folkmordet och förintelsen av de armeniska, assyriska/syrianska, kaldeiska och grekiska folkgrupperna i Turkiet från första världskriget. En problematik som än i dag fortsätter i det som i Turkiet kommit att kallas 'kurdfrågan'.

En oförmåga från turkiska staten, politiker och intellektuella att ta itu med sin mörka historia och skapa ett skyddsnät för de minoriteter som finns i landet genom att inte acceptera historierevisionistiska skildringar där de drabbade utpekas som landsförrädare och så vidare.

I Sverige har företrädare för de olika turkiska organisationerna 'sprungit' den turkiska statens ärenden. Några har på Sergels torg i Stockholm under en demonstration öppet förnekat att det var ett folkmord i osmanska Turkiet och det finns organisationer som på sina hemsidor bedriver stöd för denna skildring med liknande uttalanden och texter.

Vi uppmanar turkiska organisationer i Sverige att tydligare ta avstånd från Turkiets omänskliga politik, kräva förändringar och reformer som underlättar för minoriteters demokratiska rättigheter. Här införstått att ett erkännande av folkmordet är viktigt för att uppmärksamma de djupt rotade problem som finns i Turkiet.

Vi anser också att turkiska föreningar i Sverige ska sluta att relativisera folkmordet och beklaga sig över att det dog turkar under första världskriget.

Detta är givetvis beklagligt, men folkmordet i Turkiet har bidragit till så oändligt mycket mer lidande och förintelsen av religiösa och historiska byggnader i Turkiet tillhör kanske de värsta och mest omfattande försöken i modern tid att försöka utplåna minnet av en eller flera folkgruppers närvaro i ett område.

Turkiska organisationer ska inte heller försöka underminera folkmordets omfattning genom att relativisera antalet dödade, vilket ingår i den turkiska statens retorik.

Den övervägande majoriteten av forskare fastställer antalet döda till över en miljon, vissa upp till två. Omfattningen av totala antalet drabbade var runt tre miljoner. Detta måste de turkiska organisationerna kunna acceptera.

Om vi skulle ge alltför stort utrymme för extrema grupper/individer att börja ifrågasätta hur många som dog i Förintelsen under till exempel andra världskriget, om det var sextiotusen eller sex miljoner judar, så skulle vi ge utrymme för teorier där ljusskygga rörelser försöker påvisa andra faktorer än folkmord, vilket det finns tendenser att göra i Sverige om folkmordet i Turkiet.

Detta måste undvikas. Objektiva personer utan statsinblandning måste få forska om folkmordet.

Vi välkomnar fortsatt forskning i ämnet där även republiken Turkiets grundare Kemal Atatürks roll och inblanding i folkmordet noggrannare granskas!

Sveriges liberala turkar R.B.O

Mesopotamiska kulturkommittén

Kurdiska revoltörerna