I svensk media har frågan mest handlat om att passen kommer bli dyrare. Detta är konstigt, då själva motivet bakom de nya passen sägs vara höjd säkerhet. Att reformen är en del av ett större åtgärdspaket för en gemensam säkerhetspolitik inom unionen, med godbitar som flyktingläger i Nord-

afrika, militär bevakning av farvatten och rörelsesensorer vid gränserna

talas det tyst om. I den förda politiken med transportörsansvar för flygbolag, visumtvång för asylsökande och godtyckliga deporteringar har man blandat ihop korten. Försöken att ta sig in i unionen blir endast mer desperata när de legala vägarna in till arbete eller asyl är stängda för dem som inte har de vinröda passen. I talet om att bekämpa människosmuggling spelar man transnationella ligor i händerna. Varken biometrisk teknik eller högre stängsel kommer att lösa denna motsättning.

De två små spanska enklaverna i norra Marocko, Ceuta och Melilla, har på senare år i och med Schengensamarbetet i allt större grad varit en första utpost för människor som vill in i EU. Flera personer har varje natt trotsat spanska gummikulor och marockanska batonger och klättrat över de dubbla taggtrådstängslen. Väl därifrån har man kunnat överlämna sig till myndigheter och söka asyl eller arbetstillstånd. När jag i augusti besökte Ceuta för att på riktigt se detta kartstreck mötte jag människor som tagit sig från hela Afrika för att nå gränsen. Jag träffade den leende Okostan från Kamerun vars långa ärr på underarmarna vittnade om flertalet misslyckade försök. Stolt berättade han att han istället lyckats simma längs kusten runt stängslen. Hans dröm var att komma till Barcelona och spela fotboll.

Sedan dess har situationen på allvar blivit akut. Då jag besökte Ceuta berättade man för mig på en flyktingförläggning att det förra året kom knappt 2 000 asylsökande till halv-ön. Det är lika många som det kommit till Ceuta och Melilla bara på de två senaste veckorna! I omgångar har man i organiserade stormningar, ibland med över tusen människor åt gången, försökt riva och klättra över stängslen. Media har rapporterat om dödsfall och skjutglada gränsposteringar som skyller på varandra. Samma vecka som den spanska regeringen uttalat sig om att man ska blåsa liv i ett avtal som ger landet rätt att skicka tillbaka de människor som tagit sig in i unionen till Marocko, kunde Läkare utan gränser visa hur runt 500 flyktingar lämnats ute i öknen av de marockanska gendarmerna. Kanske har Okostans alla ansträngningar varit förgäves.

För drygt ett år sedan presenterades uppgifter om att hundratals asylsökande i Sverige bränt sönder sina fingerspetsar i hopp om att få stanna i landet. Svaret från en identitetsexpert från Migrationsverket var att man såg biometriska pass som en lösning. Nu är de här, grattis!