Jag tänkte själv så en gång i tiden, när jag var en vanlig Svensson som aldrig hade haft med 'rättvisan' att göra. Men jag befann mig på fel plats vid fel tillfälle och mot bakgrund av det jag tidigare hade varit med om i mitt liv gick det som det gick. Jag tog en människas liv. Det hade kunnat sluta på många andra sätt, men några minuter och slumpen kom att förändra resten av mitt liv.

Folk generaliserar en hel del när de pratar om fångar, mycket beroende på att de flesta aldrig har träffat någon. Det är inte konstigt: fängelser är slutna miljöer och för att få tillträde till dem måste man praktiskt taget vara fånge eller anställd inom kriminalvården. Medias rapporter om rymningar och upplopp på anstalter, där fångarna själva aldrig får komma till tals, hjälper också till att under-blåsa fördomarna mot oss.

En vanlig uppfattning är att man själv väljer att bli kriminell. Men, ärligt talat, vilken person som känner att han/hon har ett fritt val väljer att med sitt liv som insats begå övergrepp mot sina medmänniskor eller deras egendom, för att sedan få sitta i fängelse ett par decennier och därefter vara stämplad för livet?

I 'det fria valet' är det nyliberalismen som talar: alla människor väljer och ansvarar ensamma för sina handlingar. Men tanken att man väljer att bli kriminell är lika befängd som den att man skulle välja att bli hemlös eller prostituerad. Kriminalitet är, precis som hemlöshet och prostitution, något man dras in i: en serie händelser som i slutändan leder till att man hamnar på kåken.

Alla föds inte med samma förutsättningar. I vårt elitistiska klassamhälle växer en del upp med fattiga föräldrar i segregerade förorter. Det står klart redan på BB att de inte kommer att bli framgångsrika, inte för att de är korkade, utan för att de har sämre förutsättningar att få en bra uppväxt och lyckad skolgång. Eller så har de 'fel' efternamn. Somliga börjar med droger för att döva smärtan över ett samhälle som vänt dem ryggen och dras genom missbruket in i kriminalitet.

Om man utgår från att alla som sitter i fängelse har valt det själva blir det dock lättare att försvara de övergrepp som samhället utsätter fångarna för innanför murarna. Om man dessutom, som i dag, utmålar fångar som manipulativa, cyniska psykopater, kan man avfärda dem helt. Övergreppen blir en logisk konsekvens av deras valda livsstil - de får skylla sig själva, helt enkelt.

Ett fåtal av landets tusentals fångar har en psykisk störning. De borde inte sitta i fängelse (om nu någon alls borde det), utan få vård. Många blir däremot psykiskt störda av fängelsevistelsen. Efter att ha blivit itryckta mängder av sömnmedel och psykofarmaka under tiden de suttit inne har många dessutom ett tungt missbruk med sig ut.

Vem som helst kan egentligen hamna på kåken. Risken ökar dock om du är man, invandrare, låginkomsttagare och missbrukare. Jag säger inte att alla fångar har trasslig bakgrund, det vore att ersätta en stereotyp med en annan. Men jag vet att det finns omständigheter som kan förklara brott. Omständigheter som vem som helst kan hamna i.

Det ligger i allas intresse att kämpa för en kriminalvård värd namnet, något annat än det samhället erbjuder i dag: förvaring i taggtråds-klädda betongbunkrar. Det kunde ha varit du som satt här. Eller din fru, din man, din bror, din syster. Din bästa vän. Hur skulle du vilja att fångvården behandlade dig och dina närmaste?