• Per Gunnar Evander, nominerad till Augustpriset
Göteborgs Fria

En spegling av en sorgsen själ

'Jag heter Per Gunnar Henning Evander. Mitt folkbokföringsnummer är 330425775. Jag talar alltid sanning.' Så inleds Per Gunnar Evanders andra roman Bäste herr Evander från 1967.

Sammanblandningen av det personliga och självbiografiska har alltid gått hand i hand med fiktionen i Evanders böcker. Så också i I min ungdom speglade jag mig ofta, hans trettiotredje bok. Den kan ses som en pendang till hans sorgebok, Anmärkningar om saknaden, om dottern Andrea som omkom tragiskt i en bilolycka i mitten på 1990-talet.

Det är en typisk Evanderroman där de stora frågorna - existensen, livet, religionen och kärleken - står i centrum.

I min ungdom speglade jag mig ofta handlar om en författare, svårt att inte se honom som Evander själv, som inte kan komma över sorgen över sin döda dotter. Han får ett råd av en god vän att skriva en bok utifrån sina drömmar och dagboksanteckningar. Arbetet går dock tungt och för att komma till ro så hyr han en stuga, ensligt belägen i det natursköna Kolmården, för att kunna tränga in i sitt eget själsliv. Det här berättargreppet är lite av Evanders signum; individer på gränsen till nervsammanbrott som isolerar sig för att konfrontera och fördriva sina inre demoner.

Sorgen och vreden ligger djupt hos vår författare och arbetet med romanen i romanen går tungt. I en ganska sorglustig scen beger han sig ut i en ranglig eka för att bokstavligen dränka sina anteckningar och minnen. Här används spegelmetaforen på många sätt och i den här sekvensen är det den svarta, blanka vattenytan som döljer det hotfyllda undermedvetna.

Kanske finns ändå lösningen till hans inre låsning i mötet med andra individer. Vänskapen med grannen Eskil betyder nog mer än han anar. Denne är en 82-årig enarmad, förre detta byggnadsarbetare, som tar honom med på fisketurer, och en absurd provliggning av en likkista i stan. Vänskapen mellan de två högst olika männen är fint skildrad och visar på vårt ständiga behov av tröst och närhet.

Det är också Eskil som ifrågasätter hans förmätna försök att fånga människans själsliv: 'Det är nog bara ni författare som tror att det finns ord och vändningar som täcker vad man känner och förklarar det hemska och fina man är med om på riktigt men alla vi andra vet att det inte går, att det inte finns något att säga till sist, ingenting!'

Bäste herr Evander visar på motsatsen. Litteraturen kan göra skillnad. Evanders spegling av sitt sorgearbete är naket och utlämnande och sällan har det privata känts mer allmängiltigt.

Fakta: 

I min ungdom speglade jag mig ofta
Författare: Per Gunnar Evander
Förlag: Albert Bonnier

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Mariam delar med sig av sig själv

Stockholmsbaserade Mariam Wallentin utgör vanligtvis ena halvan av duon Wildbirds & Peacedrums. Nu går hon solo och kallar sig Mariam the believer. SFT träffade sångerskan vars album Blood donation fått översvallande recensioner.

”Jag vill förändra människors liv”

I Våga minnas berättar Ewa Cederstam om hur hon som ung blev utsatt för våldtäkt, och hur denna händelse påverkat henne. Nu tilldelas hon Dorispriset för sin hyllade dokumentärfilm.

Fria.Nu

Isola – en ö ockuperad av konstnärer

Avskärmat från centrala Milano av järnvägsspår, en motorväg och några kanaler, ligger stadsdelen Isola. Namnet betyder ö, och under 30- och 40-talet var Isola ett centrum för antifascistiskt motstånd. Efterkrigstidens moderniseringsvåg lämnade inga större spår, först på 90-talet blev området intressant för stadsplanerare. Isola Art Center tar konsten till hjälp för att bevara stadsdelen mot exploatering.

Fria.Nu

Trögt sökande efter samhörighet

I sin nya essäsamling Den obekväma zonen möter vi författaren Jonathan Franzen innan han blivit känd och framgångsrik. Handlingen i essäerna kretsar kring hans barndom och relationen med föräldrarna.

Fria.Nu

© 2026 Stockholms Fria