Resurser som i alla tider varit allmänningar och förvaltats gemensamt privatiseras i dag i rask takt med Sverige och EU som aktiva pådrivare. Inför WTO:s möte i Hongkong denna månad driver industriländerna på för ett tjänsteavtal, GATS, som ska avreglera bas-service som är grundläggande för mänskliga rättigheter och välfärd. Till exempel krävs avreglering av vattenmarknaden i 72 mestadels fattiga länder. Genom WTO:s tjänsteavtal låser man också effektivt fast privatiseringar som gjorts. Dessa blir nästan omöjliga att ändra tillbaka även om man senare inser att de inte fungerat.

Det är stora multinationella företag i Europa och Amerika som vill kontrollera bland annat vatten, olja, skog, kollektivtrafik och hälsovård. Privata bolag kan ibland göra tjänsterna effektivare än korrupta regeringar, men utvecklingen visar att offentliga monopol ersätts av privata oligopol som åter höjer priserna.

Värre är att naturen blir en marknadsvara, att en stor del av vinsterna försvinner utomlands och att demokratin undergrävs. Vad tjänar det till att fler människor får rösta i demokratiska val när de valda politikerna inte längre har makt över sådant som vård, kollektivtrafik, vatten och naturresurser?

Om Sverige menar allvar med att sätta utvecklingsfrågorna i centrum i Doha-rundan måste man helt lägga om kursen när det gäller GATS. Nu prioriteras avreglering av just de sektorer där svenska företag vill expandera i andra länder. Istället borde man verka för utvärderingar av sociala, ekonomiska och miljömässiga effekter av genomförda avregleringar innan man går vidare. Sverige borde agera för att EU:s krav på utvecklingsländer att avreglera grundläggande sociala sektorer dras tillbaka.

Som aktiva i Miljöförbundet Jordens Vänner och Friends of the Earth International anser vi att WTO-rundan måste stoppas nu. Vi behöver mer kunskap om vem som vinner och förlorar på avregleringarna. Handel med naturresurser kan skapa stora vinster för stora företag, men riskerar att lämna miljontals människor som är beroende av till exempel skog eller fisk utan brödföda.

Levnadsstandarden har stigit för många människor, främst i Syd- och Sydostasien, genom en snabb tillväxt och export av billiga produkter till de rika länderna. Tillväxten sker dock till priset av en snabb miljöförstöring, hårda arbetsvillkor och repression mot fackligt aktiva. Den fattigaste delen av världens befolkning, många av dem i Afrika, har sjunkit ner i djupare misär, bland annat för att inhemsk industri slagits ut och marken tagits i anspråk för exportgrödor.

Konsumenter kan påverka villkoren i exportländerna genom att välja rättvisemärkta produkter och bojkotta företag som missköter sig, men ännu viktigare är att ge människor i syd kollektiva rättigheter att utöva demokrati och ställa de villkor de vill i sina länder. Om befolkningar vill använda tullar och statliga eller kommunala regleringar av företag för att bekämpa fattigdom ska de ha den rätten, precis som de rika länderna som byggde sitt välstånd med bland annat dessa metoder. Detta skulle dock gå tvärt emot WTO:s politik.

Även i den svenska verkligheten har avregleringarna påverkat miljön och rättvisan. De olika operatörerna på järnvägsmarknaden gör det svårare att beställa långväga biljetter, och Connex avsked av fackordföranden som kritiserade säkerheten i tunnelbanan är mycket oroväckande. Istället för att vara ett föredöme för miljö- och sociala hänsyn, agerade statliga Sveaskog som vilket kommersiellt bolag som helst och körde över befolkningen i Valvträsk som kämpade för sin turistskog. Kommersiella bolag exploaterar malm, skog och energi i en omfattning som aldrig tidigare.

För att kunna arbeta för miljö och rättvisa, både i Sverige och globalt, måste demokratin stärkas och de kortsiktiga vinstintressena regleras. Det kan ske både genom organiserade konsumenter, ett starkt lokalsamhälle och demokratiskt valda politiker i en stat där medborgarna har god insyn. Ytterligare privatiseringar i Sverige och globalt är däremot ett steg i fel riktning.

Vi välkomnar det samarbete mellan fackföreningar, miljövänner och solidaritetsrörelser som startats i Sverige och andra länder för att göra en annan värld möjlig!

Meena Raman

Ordförande

Friends of the Earth International

Göran Folin

Ordförande

Miljöförbundet Jordens Vänner