- Jag är inte förvånad över transpersoners psykiska ohälsa. Jag skulle ha gissat på att i stort sett alla transpersoner någon gång haft självmordstankar, berättar Lukas Romson som är aktiv inom transrörelsen och styrelsemedlem i hbt-sossarna.
Rapporten Homosexuellas, bisexuellas och transpersoners hälsosituation är unik. Det är första gången transpersoners hälsa undersöks samt hbt-personers hälsa sätts i relation till den övriga befolkningen.
Rapporten bygger i huvudsak på två enkäter. En nationell folkhälsoenkät och en webbenkät, då den nationella enkäten inte inkluderade transpersoner.
Rapporten slår fast att avsaknad av emotionellt stöd, brist på tillit till andra människor och myndigheter, utsatthet för kränkande behandling eller bemötande, våld och hot är betydligt mer vanligt förekommande bland hbt-personer än bland den övriga befolkningen. Och inom i stort sett alla områden är transpersoner särskilt utsatta.

Enligt Folkhälsoinstitutet är diskrimineringen en viktig orsak till detta. Därför är det samhällets heteronormativa syn som behöver förändras för att förbättra hbt-personers hälsa. Men bland åtgärdsförslagen sätts transpersoner på undantag.
- Det är anmärkningsvärt att rapportens slutsatser om transpersoners hälsa inte tydligare syns i de åtgärder som läggs fram. Exempelvis föreslås att HomO, som endast arbetar med diskriminering av homo- och bisexuella, ska ges utökade möjligheter att motverka diskriminering och homofobi i samhället. JämO som arbetar med diskriminering av transpersoner och transfobi föreslås däremot inte detta uppdrag, säger Lukas Romson.
Lukas Romson poängterar att det också är viktigt att se över de lagar som diskriminerar transpersoner. Han menar att när utvecklingen för homo- och bisexuella har gått från diskriminering till skydd mot diskriminering och införlivande av rättigheter har transpersoner inte inkluderats.
- Det är inte ett hatbrott att bruka våld mot en transperson på grund av hans eller hennes könsuttryck men det är ett hatbrott om våld brukas mot någon på grund av personens sexuella läggning.

Vad Folkhälsoinstitutet vill se är att regeringen tillsätter en expertgrupp för att stärka kunskaperna om hbt-personers villkor. De ställer sig också positiva till referensgruppens förslag om att inrätta ett hbt-kunskapscentrum för att komma till rätta med de stora kunskapsluckor som finns gällande hbt-personers situation. Centrumet skulle vara en resurs för myndigheter och organisationer i deras arbete med att utveckla sin hbt-kunskap och integrera denna i sina respektive områden.

Men Lukas Romson hade också gärna sett en ny myndighet inrättas med ansvar för att följa upp såväl forskning om hbt-personers livssituation som det praktiska arbetet med att motverka diskriminering. Särskilt för transpersoner, då transpersoners rättigheter i dag mycket sällan är en fråga på den politiska dagordningen - varken bland intresseorganisationer eller politiska partier.
En av rapportens referensgruppsmedlemmar är Anna Mohr, handläggare för hälso- och sjukvårdsfrågor på RFSL. Hon betonar vikten av att ett eventuellt hbt-kunskapscentrum består av såväl forskare som representanter för olika intresseorganisationer - för att bidra med de berörda gruppernas egna erfarenheter och kunskaper.
- Ett samspel mellan forskare och praktiker behövs för att kunskapsuppbyggnad och metodutveckling ska kunna göras på ett bra sätt, säger Anna Mohr.
Hon menar vidare att regeringen måste ta krafttag mot de strukturer i samhället som utestänger, osynliggör och ifrågasätter hbt-personer.
- Vi har rapporter och utredningar som visar på homo- och transfobin i vårt samhälle. Det går inte att blunda för hbt-personers ohälsa och utsatthet för diskriminering och våld, säger Anna Mohr. Regeringen måste ta detta på allvar.