I USA har Pingvinresan blivit en stor ekonomisk framgång, och tillika den mest sedda dokumentärfilmen i landets historia efter Michael Moores Fahrenheit 9/11. Anledningen till den något oväntade triumfen beror delvis, om än inte helt - ett specialkomponerat bombastiskt soundtrack för den amerikanska publiken och Morgan Freemans lugna berättarstämma kan också ha bidragit - på det intresse filmen väckte hos kristna grupperingar.
I den dramatiska historien om hur kejsarpingvinerna varje år trotsar Antarktis fruktade vinter för att vandra 200 mil till sin häckningsplats såg de kristna omisskännliga tecken på närvaron av en högre makt. Samspelet mellan fadern och modern ansågs bekräfta kärnfamiljens position som den naturliga grunden för samhällets organisering (trots att kejsarpingvinerna bara är varandra trogna under ett år, och därefter finner nya partner). Och hanarnas beteende i väntan på honornas återkomst från havet togs som intäkt för att de gamla darwinistiska teorierna om den starkes överlevnad var förlegade, trots att åtskilliga biologer vittnade om att det som ser ut som samarbete i själva verket är en kamp för överlevnad.
Slutligen gav sig filmens skapare Luc Jacquet in i debatten och förklarade att det till syvende och sist faktiskt bara var en film om pingviner. De var fascinerande att titta på, sa Jacquet, men de var fortfarande bara djur och en dokumentär om deras fortplantning bevisade inte existensen av en större intelligens. Inte heller detta förmådde dock förta kristna grupperingars entusiasm inför Pingvinresan. Tecken från Gud är sällsynta, och när man beviljats ynnesten att få se ett (låt vara på en bioduk) så gäller det att förvalta det väl. Församlingar över hela USA bidrog till att göra filmen till en kassasuccé, och gav den smeknamnet 'The Passion of the Penguins', efter Mel Gibsons kontroversiella verk om Jesus sista timmar i livet. Likheterna de två filmerna emellan är inte uppenbara, åtminstone inte för dem som inte ser Gud i en hop pingviner som trängs om de bästa platserna på en glaciär.

När Pingvinresan nu får svensk premiär finns inga referenser till Gud i distributörens marknadsföring. Istället beskrivs den som ett fantastiskt äventyr om hur livet triumferar mot alla odds. Och visst, det är svårt att inte fascineras i av de gripande bilderna av kampen för överlevnad i en av jordens mest ogästvänliga miljöer.
Gösta Ekman gör vad han kan med Peter Dalles bearbetning av originalets manus, men det är svårt att få pingvinerna att framstå som unika karaktärer. I alla fall när de befinner sig i en grupp på omkring 10 000 till utseendet helt identiska andra pingviner.
De yngsta kommer dock säkerligen att fängslas av historien och se kejsarpingvinerna som både skådespelare och unika karaktärer. Och till Pingvinresans försvar ska sägas att den säkerligen ger biosugna barnfamiljer lika stor valuta för pengarna som vilken Disneyproduktion som helst. Även om de som lämnat barndomsåren bakom sig förmodligen kommer att se det oerhört professionella hantverk som ligger bakom filmen som dess stora behållning.
Pingvinresan har Sverigepremiär den 17 februari.