1. Vad betyder OS för dig?
- OS är det allra största man kan uppleva som idrottsman. Delvis för att det
är ett enormt stort arrangemang som bara arrangeras en gång vart fjärde år,
men kanske framförallt för den historia och de traditioner som omgärdar
olympiska spel. Traditioner som går så långt tillbaka som till antikens
Grekland.

2. Hur stor är satsningen mot OS? (Är den större än tex VM-satsningar?)
- I och med att OS bara är vart fjärde år (jämfört med VM som är vart annat)
så är det klart att det blir mer fokus där och då på ett Olympiskt Spel. Men
rent träningsmässigt är upplägget i stort sett detsamma inför ett OS som
inför ett VM. Däremot blir allting kring ett OS så mycket större för att
bland annat media bygger upp det så.
I ett land som USA är friidrotten en mariginalidrott som bara är stor vart
fjärde år - alltså i samband med OS - och där är det betydligt mer en känsla
av allt eller inget att lyckas i olympiska spel.

3. Tänker du som idrottare på de politiska läget i landet du tävlar i?
- Nu har jag i stort sett bara tävlat i Europa i hela min karriär - totalt
har jag hoppat 401 i tävlingar i mitt liv och blott 7 av dessa utanför vår
egen kontinent (tre i Australien, en i Japan, två i Canada och en i Qatar) -
så jag kan inte säga att jag hittills har behövt fundera på det.

4. Skulle du undvika att tävla i ett land av politiska skäl?
- Jag vet faktiskt inte. Jag har aldrig ställts inför det problemet så det
är inte något jag har behövt ta ställning till. Friidrott är dessutom en
idrott som har sitt epicentrum i form av de flesta stora galorna och
mästerskapen i Europa (bevisat enligt resonemanget ovan) så frågan har
således aldrig kommit upp.

5. I så fall vilka politiska skäl skulle hindra dig?
- Återigen en fråga jag har svårt att svara på.
Under väldigt många år var till exempel Sydafrika uteslutna från allt
idrottsligt utbyte och hade det fortfarande varit så skulle jag aldrig
kommit på tanken att tävla där. Å andra sidan har jag ändå aldrig varit i
Sydafrika, varken för att träna eller tävla, så det är ett rent hypotetiskt
resonemang.
Så länge Sverige har ett idrottsligt och affärsmässigt utbyte med ett land
och om det landet dessutom är med i det internationella förbundets
mästerskap och tävlingar tycker i alla fall jag personligen att det bevisar
att det borde vara ok att tävla där.
Men återigen, jag har aldrig behövt fundera på det här och det är möjligt
att jag resonerar annorlunda om den dagen kommer, men det är också rent
hypotetiskt.

6. Hur ser du på att Kina ska arrangera OS med tanke på att landet
kritiserats hårt för sina brott mot mänskliga rättigheter?
- Förhoppningen är ju att det leder till något positivt. Det är möjligt att
det är naivt av mig att resonera på det viset. Men i och med att Kina kommer
att vara i strålkastarljuset inför och under OS hoppas i alla fall jag att
det kommer att bli bättre för de som har det svårt. Och antagligen resonerar
IOK på samma sätt, annars är det tveksamt om Kina någonsin fått spelen.
Peking var en av huvudkandidaterna till OS 2000, när Sydney fick spelen
istället, så det är möjligt att det finns någon baktanke om att de är redo
nu men att de inte var det då.

7. Miljoner människor har tvingats flytta för att ge plats åt nya arenor och
hotell i Kina. Vad tycker du om det?
- Naturligtvis är det inte bra att människor tvingas bort från sina hem.
Samtidigt är jag väldigt dåligt insatt i vad de fått i gengäld, men det är
väl inte så att de lämnats på bar backe?!?
Samtidigt förekommer ju den typen av expropiation ofta i andra sammanhang:
Vägbyggen, dammbyggen osv. Det är inget som är unikt för ett olympiskt spel
eller ens för Kina, därmed inte sagt att jag försvarar beteendet.
I samband med det vinter-OS som just nu pågår i Turin har det till exempel
varit en del snack om att miljön förstörs där nya arenor - bob- och
rodelbanan, hoppbackar etc. - byggts upp och samma diskussioner har förts
kring många andra spel.
Förhoppningen måste ändå vara att dessa arenor kommer att vara innevånarna i
de här områdena till gagn efter att OS-elden slocknat.

8. Jag förstår att du inte tänker på människorättsfrågor när du står på
innerplan och ska krossa 2,40. Men kan det vara ett störningsmoment att
känna till att som i detta fallet Kina har problem med mänskliga
rättigheter?
- Förmodligen kommer frågan att komma upp gång på gång på gång under de
kommande åren och det skulle kunna ses som ett störningsmoment i sig för
många idrottsmän som över huvud taget inte intresserar sig för saken. Men så
länge man kan svara för sin egen ståndpunkt bör det inte vara något
bekymmer.
När man väl är på plats för att tävla, oavsett var det är, kommer man sällan
i kontakt med den här typen av problem. Som idrottsman/kvinna ser inte
mycket mer än arenan man tävlar på och hotellet där man bor. Detta då man
sällan, eller aldrig, har tid till något annat än själva tävlingen.
Men just nu, med två och ett halvt år kvar till OS i Peking är det svårt att
svara på om det kommer att vara ett störningsmoment eller inte när det väl
drar ihop sig. Just nu kan jag inte ens svara på om jag själv kommer att
vara på plats i Peking 2008.

9. Tycker du att tex IOK skulle kunna agera hårdare och uppmana länder att
sköta sig bättre?
- Jag vet inte om det egentligen är IOK:s uppgift. Men återigen: Tanken med
att ge OS till Kina är antagligen delvis att rikta strålkastaren mot dem och
försöka få en förändring till stånd, och förmodligen är arrangörerna väl
medvetna om detta.
EU försöker väl i grund och botten samma sak med Turkiet och deras vara
eller inte vara i unionen.

10. Eller hör politik och idrott inte alls ihop?
- Idrott och politik har alltid hört, eller blandats, ihop, det beror på hur
man ser på saken:
Black Power-hälsningen i Mexico City 1968, attacken mot israelerna i OS-byn
i München 1972, bojkotterna 1976, 1980 och 1984 osv. Nu för tiden pratas det
mest om skräcken för terrorattacker och säkerhetspådraget är enormt när det
vankas OS.
Redan nu har ju snacket börjat om att Sverige borde bojkotta OS i Peking
2008. Men historien visar att bojkotter (USA och delar av västeuropa
bojkottade Moskva 1980 medan Sovjet och dess allierade bojkottade Los
Angeles 1984) enbart drabbar idrottsmännen i de länder som stannar hemma.
Dessa missar chansen till de olympiska medaljer de tränat för i (minst) fyra
år och får vänta lika länge på nästa chans, om de ens får någon nästa chans,
och ingen saknar heller dem som inte är på plats. Istället når
arrangörslandet än större framgångar då konkurrensen minskar och framstår på
så sätt i än ljusare dager och går således segrande ur striden, inte minst i
sina egna ögon.
Så förmodligen är det bättre att vara på plats och, om tillfälle ges,
kommentera det rådande läget.