Systrar, syskon, kamrater och kumpaner. I dag är det 8 mars, den internationella kvinnodagen, och det kan finnas skäl att påminna om att i världen pågår den största revolutionen någonsin i världshistorien: kvinnors – i alla länder – frigörelse efter 6 000 år av påtvingad underordning.
Den har pågått i ungefär 100 år.

Något liknande har världen aldrig skådat och det skildras inte heller så i maktens och mediernas berättelse. Men sanningen är att feminismen är den största och snabbast växande befrielserörelsen som någonsin funnits. Den finns i dag i alla jordens länder och den har genomförts utan krig och våld från feministernas sida. Det är en framgångssaga utan like, även om nästan allt återstår att göra.

Men just nu lever vi i mycket farliga tider. Starka krafter i världen vill vrida tillbaka klockan – feminismen har gått "för långt" trots att vi bara är i början av början till den annorlunda värld vi tänker skapa.
Det finns ingenting för kvinnor att längta tillbaka till – vad de än försöker påstå – vår och våra medsystrars frigörelse ligger i framtiden och här och nu i kampen för denna annorlunda världsordning.

Jag blev feminist 1969. Och jag kan lugnt säga att under alla dessa år har jag inte upplevt två så otäcka år som 2005 och 2006. Djupt reaktionära krafter vill helt enkelt krossa feminismen. Att de är fullkomliga idioter gör inte saken bättre.
Resten av världen avundas oss vår barnomsorg och ser med häpnad på kvinnor som jobbar, som lyckas bäst i skolor, utbildning och sport och som ändå framhärdar i att föda en massa ljuvliga barn.

Detta är vad resten av världen drömmer om och det beror på feminismens landvinningar i Sverige, "världens mest jämställda land".
Men om DETTA är världens mest jämställda land, med sina McCarthyistiska förföljelser av feminister det senaste året; då måste vi berätta för resten av världen hur sjuk världen faktiskt är.

I förrgår antog South Dakota i USA, världens "finaste" demokrati, Imperiet, en lag som förbjuder abort; också efter våldtäkt och incest. USA har haft fri abort sedan 1973.
De gjorde detta därför att president Bush har valt en dinosaurie till Högsta domstolen. Vad som nu kommer att ske är överklagande efter överklagande tills målet når Högsta domstolen. Idén är då att de reaktionära domare som Bush valt ska förbjuda fri abort i hela USA; trots att majoriteten av amerikanerna är för fri abort. Häftig demokrati, eller hur?

Och som gubben i lådan hör jag plötsligt Alf Svensson, kd, ifrågasätta de svenska abortlagarna, i förrgår, i radio.
Jag trodde faktiskt att frågan om fri abort var avklarad, att det var en kamp som vi hade vunnit. Att man år 2006 ens kan komma på tanken att kvinnor ska tvångsföda är fullkomligt groteskt. Ska man binda fast kvinnorna – som i Abu Ghraib och Guantanamo?

Alla vet att om man förbjuder abort gör vi kvinnor ändå abort illegalt och dör. Ibland. Ofta. Har gjort det i hela världshistorien. Det handlar inte om abort egentligen – det handlar om makten över kvinnan.
Sanningen är att kvinnors frigörelse, feminismen, är det största hotet mot makten i vartenda land på jorden, i USA likaväl som i Saudi-Arabien. Och i Sverige. Det som fåntrattar kallar civilisationernas kamp, handlar innerst inne om makten över kvinnorna.

Vi har sett makten och medierna i symbios samarbeta om att avsätta Mona Sahlin, Gudrun Schyman och Margareta Winberg, alla sällsynt starka kvinnor inom partipolitiken. När Mona Sahlin sagt sig villig att bli statsminister jagades hon iväg i samarbete mellan gråsossar och svenska medier.
Nästa kvinna som skulle bli statminister, Anna Lindh – mördades. I vårt grannland Finland avsattes den nytillträdda Annelie Jäätenmääki som premiärminister efter bara några veckor av mediedrev. I efterhand har hon visat sig oskyldig till det hon anklagades för – men då var det för sent.

Vi har sett svenska medier gaffla om yttrandefriheten samtidigt som de drevat sönder Ireen Wachenfeldt, Roks, professor Eva Lundgren och professor Tiina Rosenberg, alla starka feminister.
Vi hyllar yttrandefriheten, säger våra medier, men om någon säger saker vi inte gillar ser vi till att ödelägga deras liv. Jag hoppas att ni ser det gigantiska hyckleriet.

Inga segrar är säkrade när det gäller kvinnor. När talibanerna tog makten i Afghanistan på 1990-talet tog de ifrån kvinnorna alla mänskliga rättigheter och körde tillbaka dem till hemmen och tvingade på dem burka. Och världssamfundet teg!
Nu är jag extremt orolig för kvinnorna i Irak: vad kommer att hända med dem, och kommer världen återigen att tillåta att kvinnor berövas sina mänskliga rättigheter?

Den viktigaste befrielserörelsen tillsammans med feminismen är att befria våra sinnen från maktens berättelser. Lova att aldrig någonsin mer hämta er världsbild ur svenska mainstreammedier, inklusive det av oss finansierade public service.
Det har aldrig någonsin varit så viktigt att vara feminist som i dag, oavsett kön. Det är den mest levande och omstörtande befrielserörelsen av alla, vare sig det gäller Sverige eller Afghanistan, Burma eller Zimbabwe, USA eller Irak.
Ingen kvinna är fri så länge andra kvinnor lever i helvetets underordning. Och ingen man heller.

Det är förfärliga tider – men det är helt ljuvligt att tillhöra en rörelse som inte gett upp.
Feminismen är en rörelse som ännu inte är levande begraven, trots väldiga försök från storföretagsamhetens medier och nyliberalerna. Det kommer att bli en spännande kamp och det kommer inte att bli lätt. Men vem har sagt att det ska vara lätt. Och det finns inget härligare än att kämpa tillsammans för det man tror på.

Maria-Pia Boëthius
Gustav Adolfs torg, 8 mars 2006