Regimen väljer att minnas årsdagen av jordbävningen i Tangshan – som den 28 juli för 30 år sedan jämnade staden med marken och dödade nästan 240000 människor. Men den valde att glömma årsdagen av lanserandet av kulturrevolutionen den 16 maj för 40 år sedan – en katastrof regisserad av Mao Zedong som kostade hundratusentals eller miljoner människor livet.

Som en upptakt inför årsdagen av den stora jordbävningen har kinesisk media intervjuat geologiska experter som bland annat har talat om hur förberett Kina är för miljökatastrofer. Journalisterna har kunna skriva om jordbävningen tack vare att regeringen nyligen bestämde att uppgifter om naturkatastrofer inte längre ska klassas som ”statshemligheter”.

Den friheten gäller dock inte kulturrevolutionen som pågick mellan 1966 och 1976, och som fortfarande är tabu. Kommunistpartiet kontrollerar alla arkiv från den tiden och alla medier förbjöds att uppmärksamma årsdagen. Regeringen arrangerade inte heller någon officiell ceremoni.

När utrikesdepartementets talesman Liu Jianchao i förra veckan under en presskonferens fick en fråga om paritets inställning till kulturrevolutionen upprepade han den officiella benämningen ”tio år av kaos”.

– Domen över denna historiska period har redan fallit. Det har inte skett någon förändring av det, sa Liu Jianchao.

Men i själva verket var nästan allt som skedde under kulturrevolutionen iscensatt från det högsta ledarskapet och genomfördes efter noggrann planering.

Mao Zedong använde kulturrevolutionen för att förgöra sina fiender inom kommunistpartiet – de som hade kritiserat hur han skött landets ekonomi under femårsplanen som kallas ”Det stora språnget framåt”, 1958–62. Planen gick ut på att Kina skulle industrialiseras och bönderna organiserades i kollektiva folkkommuner. Men planen misslyckades och skapade en svältkatastrof som kostade omkring 30 miljoner människor livet.

Mao lanserade kulturevolutionen den 16 maj 1966 genom ett cirkulär som uppmanade till 'kamp på liv och död' mot de förrädare som hade slagit in på den 'kapitalistiska vägen'. Han uppmanade studenter och sina yngre anhängare, hans rödgardister, att leda förföljelsen av ”alla klassfiender”.

Hundratusentals intellektuella, konstnärer och liberala partimedlemmar dödades i sammandrabbningar och utrensningar mellan olika partifraktioner.

Uppgifterna om hur många som dog under kulturrevolutionen går isär. I en nyutkommen biografi om Mao uppskattar författarna Jun Chang och Jon Halliday antalet som dog under dessa tio år till tre miljoner människor.

Mao uppmanade studenter och rödgardister att slå sönder utbildningssystemet och krossa ”de fyra gamla”: gamla idéer, gammal kultur, gamla seder och gamla vanor.

Den mest våldsamma perioden i Peking skedde i augusti och har kommit att kallas ”blodiga augusti”. Enligt Wang Youqin, kinesisk historiker i exil, verksam vid Chicago University, dödades minst 1772 människor bara i Peking.

”Varför förbjuds vi att sörja och minnas?”, skriver Wang – som själv befann sig i Peking under kulturrevolutionen – i sin omfattande rapport Victims of the Cultural Revolution: An Investigative Account of Persecution, Imprisonment and Murder.

”Eftersom namnen och berättelserna om alla offren bevisar det ondskefulla i revolutionen”, svarar hon själv i rapporten. Skriften är förbjuden i Kina, precis som alla andra rapporter som utreder vad som hände under kulturrevolutionen.

Myndigheterna är rädda för att minsta lilla minnestund kan skapa uppror och krav från offren och deras anhöriga. De är så rädda att de har censurerat en pågående konstfestival i Peking. En rad bilder av Mao som innehöll referenser till 'de blodiga' åren under hans styre har tagits bort.