Beslutet är naturligtvis ledsamt för alla som mister sina jobb. Inte minst tidningsutdelarna lär få det besvärligt. Människor som i många fall tidigare har saknat både pengar, jobb och inflytande kommer återigen att lämnas utanför och hamna i en mycket mer problematisk situation än motsvarande för de blivande arbetslösa journalisterna. Gissningsvis är det dock den senare gruppen vi kommer att få höra mest om.

Bortsett från det är det alltså befriande att stockholmare, göteborgare och skåningar blir en gratistidning fattigare. För problemet är inte att vi har för få tidningar, utan att de som finns inte lyckas fylla sina sidor med väsentligt, ärligt, engagerat och inbjudande material. Demokrati och inflytande är mer än att låta Nisse i Bagarmossen säga sitt.

Fler medier leder inte nödvändigtvis till ett bättre samhälle. Slaskjournalistik i Punkt SE- och Metrotappning kan till och med bära väg till motsatsen, till vanmakt istället för förändringsvilja. För den som efterlyser ökat folkligt inflytande på alla plan och fler röster i samhällsdebatten har Punkt SE varken gjort till eller från. Tvärtom har tidningens fokus legat på tomt tyckande, kändis/wannabe-exponering, annonsförsäljning och nyheter i så komprimerad form att till och med Metro borde rodna.

Vad Aftonbladets vd Carl Gyllfors så här i efterhand kallar en ”stor publicistisk framgång” menar jag är en närmast total urholkning av journalistikens möjligheter. Droppen urholkar stenen och Punkt SE urholkade journalistiken.

På samma sätt är det med TV7, Schibsteds andra förlustaffär. En kanal vi lika gärna kan vara utan. Jag har 42 kanaler hemma men tittar fortfarande mest på SVT. Vill man ha djup och mångfald på tv behöver man inte tio kanaler som alla säger samma sak, däremot ett par stycken med politiskt och kulturellt sett olika infallsvinklar. Det är som i mataffären. Du behöver inte kunna välja mellan 42 ketchupmärken som alla är lika billiga och äckliga. Det är mer än nog att behöva ta ställning mellan kvalitet och kvantitet, beroende på plånbokens dagsform. (Att kvalitet skulle omfatta även fattiglappar är bara önsketänkande. De är hänvisade till lika blaskig ketchup som journalistik.)

Det är horribelt att mediemaffian i landets näst största tidningsägare kan kasta 350 miljoner i sjön för att vinna lite marknadsandelar. Men kapitalets nycker går alltid före värden som demokrati, yttrandefrihet och mångfald. Punkt SE framhöll ”läsarinteraktivitet” som en av sina styrkor. Men inte av tron på den fria journalistiken, utan som en eftergift för att passa in i ett förändrat medieklimat. Morgondagens slagord är istället ”läsarmakt” och det ekar redan utanför tidningshusen.

Den enda vägen till verkligt demokratiska medier är att själv bli media.