Åtta av nio provinsguvernörer och Morales själv satte sina mandat på spel i söndags. Väljarna fick rösta ja eller nej till om de skulle fortsätta mandatperioden ut. På så sätt skulle det bolivianska folket lösa den politiska kris som rått sedan år 2006. Men resultatet blev i det närmaste dött lopp.

Hela 67 procent av väljarna sa ja till att behålla Morales som president, men i östra Bolivia fick även hans motståndare vind i ryggen med mellan 55 och 68 procent av rösterna.

– Jag vill att vi ska arbeta tillsammans för ett enat Bolivia, sa Evo Morales till oppositionen i ett försiktigt segertal.

Från provinserna i öster fick han medhåll om att samarbete och nya förhandlingar är nödvändiga. Men flera tidigare försök att nå en uppgörelse har misslyckats. Istället har landet polariserats mellan höglandet i väster, som stödjer Morales, och låglandet i öster, som kräver ökat regionalt självstyre.

Det fattiga höglandet befolkas till stor del av aymara- och quechuaättlingar som betraktar Morales som ”en av de sina”. Låglandsinvånarna i öster har inte samma koppling till indiankulturerna och tycker att presidenten inte förstår problemen i låglandet. Morales räddades av sitt starka stöd i väster, men skulle faktiskt ha förlorat om omröstningen hållits enbart i östra Bolivia.

Även klyftan mellan stad och landsbygd är tydlig. Den urbana medelklassen stödde Morales då han valdes till president år 2005, men har nu vänt honom ryggen. Stadsborna ogillar Morales auktoritära ledarstil och räds de radikala fraktionerna inom det socialistiska MAS-partiet som vill tillämpa indiankulturernas lagar och levnadssätt i hela Bolivia.

Samtidigt har presidenten stärkt sin ställning på den eftersatta landsbygden. En ny jordreform, en allmän pension till alla bolivianer som har fyllt 60 samt en slant till skolbarnen vid årets slut visar att Morales bryr sig om de som har det sämst.

Den politiska krisen har växt oavbrutet sedan en konstituerande församling inledde arbetet med att skriva en ny grundlag 2006. Knäckfrågan i den nya författningen är vad som ska bestämmas i La Paz och vilka befogenheter provinsregeringarna ska ha.

Bolivia omoderna statsapparat styrs centralt från La Paz och någon form av decentralisering är nödvändig. Men centralregeringen är rädd att mista skatteintäkter från den växande ekonomin i östra Bolivia samt kontrollen över naturgasresurserna och låglandets bördiga jordar. MAS vill dela ut marken till småbönder medan de stora jordägarna, som står de lokala politikerna nära, vill att guvernörerna ska sköta jordfrågan.

Konflikten mellan MAS och civila grupper i östra Bolivia har flera gånger lett till sammanstötningar. I östra Bolivia har ungdomar beväpnade med påkar attackerat regeringssympatisörer, rasismen mot höglandsbolivianerna har åter väckts till liv.

Regeringen trumfade igenom sitt förslag till ny grundlag under kuppartade former i december förra året. Men den nya grundlagen måste godkännas av väljarna innan den träder i kraft och det är ännu inte bestämt när en omröstning skall hållas. Och möjligen kommer förslaget att skrivas om efter förhandlingar mellan Morales och provinsguvernörerna. Men då måste parterna vara beredda att kompromissa, vilket inte har skett under de senaste två årens konflikt.