Fria Tidningen

Ett annat forum blev verklighet

När Chico Whitaker var med och grundande World Social Forum 2001 trodde han att 2 500 personer skulle komma. Nu har hundratusentals personer besökt sociala forum världen över. FRIA träffade honom under ESF i Malmö för att höra hans historia.

Idén att skapa World social forum, WSF, kom från brasilianen Oded Grajew. Han var schweiziska Davos år 2000 medan World economic forum hölls där och såg vilken makt forumet hade att formulera lösningen på världens problem. Och deras lösning var marknaden. Oded Grajew ville visa att det finns fler perspektiv och möjligheter än marknadslogik.

När han återvänt till Brasilien samlade han därför en grupp personer för att diskutera hur de skulle kunna skapa ett liknande forum – men med fokus på sociala frågor, istället för kapital. En av dem som han bjöd in till mötet var Chico Whitaker.

Det var startskottet för WSF, men Chico Whitakers politiska engagemang började långt tidigare. Vi backar bandet ungefär 50 år.

Chico Whitaker hade precis flyttat till Brasiliens största stad, Sâo Paolo, för att studera på universitet. Där började han engagera sig mot landets sociala orättvisor.

– Jag tillhörde medelklassen och kunde läsa på universitetet medan fattiga människor många gånger inte ens avslutar grundskolan. Och medel- och överklassen accepterar det här, folk tänker att det är naturligt. Men för mig och många andra var det naturligare att engagera sig politiskt för förändring.

Chico Whitaker arbetade med landreformen när det inträffade något som omöjliggjorde ett fortsatt engagemang. Militärkuppen 1964 satte stopp för alla försök att göra landet rättvisare.

– Två år efter kuppen tvingades jag lämna landet och jag levde 15 år i exil. Jag bodde i Chile under tiden då Allende blev vald. Och jag fick se... Jag var där och fick se ytterligare en militärkupp.

Chico Whitaker flyttade då till Frankrike och återvände inte till Brasilien förrän på 80-talet. Snart därefter blev han invald som kommunpolitiker i Sâo Paolo och även medlem i katolska biskopskonferensens kommission för rättvisa och fred. Och det var på grund av deltagandet där som han blev en del av WSF:s första organisationskommitté 2001. En kommitté som snart antog frasen En annan värld är möjlig.

– Vi ville visa att vi kan bygga något som inte är kapitalism. Om det ska vara socialism, socialdemokrati eller direktdemokrati är meningarna delade om, men det skulle vara något annat.

Kommittén beslutade att det första WSF skulle hållas i brasilianska Porto Alegre, en stad där direktdemokrati utövas, och att forumet skulle präglas av horisontella strukturer.

– Vi menar att civilsamhället inte kan enas om några organisationer styr mer än andra. Forumet måste organiseras horisontellt, som ett nätverk. Därför bildade vi inte en styrelse som beslutar vad som ska göras, utan en mötesplats, dit alla kan komma, utbyta erfarenheter, skapa samarbeten och planera aktioner. Respekten för mångfalden är väldigt viktig.

Den 25 januari 2001 blev så Oded Grajews dröm om ett socialt världsforum verklighet.

– Vi trodde aldrig att forumet skulle bli så stort, berättar Chico Whitaker. Inför det första WSF trodde vi att det skulle komma ungefär 2 500 personer – men det kom 20 000 personer. Så vi sa att vi måste fortsätta…

Och nu sitter Chico Whitaker på ett hotell i Malmö, dit han precis återvänt efter att ha talat på ESF:s avslutningsceremoni. Idén med sociala forum har spridits över hela världen, såväl på regional som lokal nivå.

– Hur många workshops är det här i Malmö egentligen? frågar han. Det är jätteintressant att se hur mycket som ordnas och hur många som kommer från hela Europa och från andra håll i världen.

De tre första WSF hölls i Porto Alegre, men sen ville organisatörerna att forumet skulle flytta vidare för att fler skulle ha möjlighet att delta. Därför har det nu hållits ibland annat Mumbay, Karachi och Nairobi. I januari i år bytte forumet skepnad. Istället för att organiseras på en plats ordnades aktiviteter över hela världen under namnet Global week of action.

– Vi styrde ingenting uppifrån, utan alla som ville organiserade aktioner lokalt, berättar Chico Whitaker. Det blev en stor överraskning; det ordnades mer än 800 aktiviteter i över 90 länder. På det här sättet kunde vi nå ut mycket längre än vad som är möjligt med ett forum på en plats.

WSF 2009 blir det därför en global aktionsvecka och ett forum i brasilianska Belem på samma gång.

– Genom internet är det möjligt att koppla ihop forumet med de övriga aktionerna. Jag träffade en grupp i dag från Tyskland, Stuttgart, som redan kommit långt med detta. De kommer ha en grupp i Belem som filmar och intervjuar och så kommer det visas på ett ställe i Stuttgart, och de kommer kanske även ha live-dialoger.

Ett viktigt mål med alla de sociala forumen är att införa civilsamhället som en politisk aktör, en kraft att räkna med.

– Normalt när vi tänker på politik tänker vi på partier, säger Chico Whitaker. Man ska gå med i ett parti, ta över regeringen genom val och så vidare, det är politik. Men politik är mycket mer! Vi kan bedriva politik på många olika sätt. Om vi inte gör något är det också politiskt. För då låter vi saker vara så som de är.

Om politiska partier ska få delta under de sociala forumen har varit en omdebatterad fråga, och Chico Whitaker är en av motståndarna mot deras deltagande.

– Politiska partier är ett problem, eftersom de har pyramidliknande strukturer. Partierna har redan sina forum där de arbetar med politik, men civilsamhället har det inte.

Men du är med i Brasiliens regeringsparti Partido dos Trabalhadores (PT), varför tycker du inte att partier ska få delta?

– Jag är medlem i ett parti som många andra bakom WSF, men under forumen arbetar vi inte för partierna utan för civilsamhället. Om partierna deltog skulle det innebära en kamp dem mellan, för partier existerar för att kämpa för makt, inte för att samarbeta. Om de kom till forumet skulle de medföra den här typen av dynamik och färre deltagare skulle komma. Den stora fördelen med forumen är att det skapar möjligheter för folk att arbeta tillsammans utan att vara oroliga för att bli utnyttjade eller styrda av någon politisk kraft.

Hur ser du på de sociala forumens roll i världspolitiken, kan man verkligen förändra någonting med dem?

– Ja, de har en stor roll, genom att skapa samarbeten och nya initiativ. Det är också många partimedlemmar här som inspireras av vad civilsamhället säger.

– Det stora problemet för oss är dialogen med resten av samhället. Om du frågar folk här i Sverige om en annan värld är möjlig, hur många skulle då svara ”kanske”? De flesta skulle säga ”är det nödvändigt?”.

Chico Whitaker menar att de som har det bra ställt inte gärna vill förändra världen så mycket, medan de som har det sämst ställt inte tror att förändring är möjligt.

– Så vår utmaning är att få folk att tänka att en förändring är möjlig och nödvändig.

Lösningen på problemet ligger bland annat i att peka på hur rika länders kapital påverkar resten av världen, menar Chico Whitaker. Men han tror inte att solidaritet är en tillräcklig drivkraft för att rika ska agera. Därför kan klimatförändringarna på ett bakvänt sätt vara lösningen.

– Folk vet att vi kan vara nära en katastrof inom några år. Det kan få en att tänka två gånger, förändra sin livsstil och att delta i aktioner och rörelser för att skapa en annan värld. Det är en lång, lång process av förändring av medvetandet.

Har du inte funderat på att varva ner och pensionera dig någon gång?

– Nej, det går inte. Det finns alltid mer att göra...

Se hela intervjun med Chico Whitaker:

Fakta: 

World Social Forum

2001: Porto Alegre, Brasilien (20 000 deltagare)

2002: Porto Alegre (50 000 deltagare)

2003: Porto Alegre (100 000 deltagare)

2004: Mumbai, Indien (74 000 deltagare)

2005: Porto Alegre (155 000 deltagare)

2006: Caracas, Venezuela (80 000 deltagare), Bamako, Mali (ca 10 000 deltagare) och Karachi, Pakistan (30 000 deltagare)

2007: Nairobi, Kenya (75 000 deltagare)

2008: Global Week of Action

2009: Belem, Brasilien

Källa: forumsocialmundial.org

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Historiens rundgång som teater

Intervju

Politisk regissör. Så beskriver Kajsa Isakson sig själv. Just nu är hon mitt uppe i repetitionerna av Utrota varenda jävel. Det var som deppig, ensamstående morsa i Rågsved 1992 hon läste Sven Lindqvists idéhistoria om rasismen och kolonialismen för första gången. Främlingsfientligheten tilltog i Sverige och boken blev ett uppvaknande från den lilla världen till den stora. Redan då bestämde hon sig för att ta texten till en teaterpublik. Den 26 oktober är det dags.

"Jag blir bara mer triggad ju mer de jävlas med mig"

Intervju

I sju års tid har Angelo Graziano sålt cannabisolja för medicinskt bruk. Han är känd som ”cannabisdoktorn” och har just avtjänat ett tre månader långt fängelse- straff för narkotikabrott. När vi ses i Stockholm har han hunnit med tio dagar i frihet och övertygelsen om oljornas potential tycks vara starkare än någonsin.

Fredsaktivisten som började befria djur

Intervju

Proffsaktivisten Martin Smedjeback har just lämnat fängelset. Nu är han aktuell i filmen Tomma burar. "Djurrätt har framtiden för sig. Det finns en inneboende moralisk kraft i det", säger han.

© 2026 Stockholms Fria