En kulturgärning av stora mått som bjuder på guldkorn som Flaggorna fladdrade på gentlemännens WC, Livet är ju lent som ett sidenetyg och Att cykla är nödvändigt. Herr Numminen har ju lite att bjuda på efter 40 år som artist.

Tyvärr har ju M.A. Numminen fått en lite orättvis stämpel som enbart pajas, åtminstone här i Sverige. Till och med skivbolaget uppmanar oss att njuta av hans falsksång. Det är lite som när Evert Taube kände tvånget att påpeka att han faktiskt var poet.
Det finns mer än 'som en gummiboll' på svajjig finlandssvenska att hämta i låtskatten av den gode Mauri Antero. Han har förvisso en särpräglad och minst sagt oskolad röst. Men hans tidiga skivor visar något helt annat än en stolle med finsk brytning.
Istället träder fram en man som brinner för musiken och vet vad han gör. Skivorna spretar åt alla håll, det är allt från tango och jazz, över standards till tonsättningar av Wittgensteins texter. Och det är underbart.

Mycket av materialet finns redan på samlingsskivor, men de tre cd-skivorna erbjuder en djupare bild av M.A Numminens passionerade musik. Fast...han sjunger rätt falskt ibland.