Det bjuds på bullar och en fantastisk utsikt över Göteborgs bangård hemma hos Fredrik Nyberg och Lotta Magnusson Nyberg. Vi sitter i köket och pratar medan tåg och spårvagnar passerar långt nedanför. Parets yngsta barn sover och det äldsta är på förskolan.

Men här bor fler än två vuxna och två barn. Här huserar också Pandi och Kamelen, två gosedjur som Fredrik och Lotta har haft så länge de känt varandra. Lotta hittade Kamelen med en prislapp i örat i en second hand-butik och Pandi dök upp på en hylla hemma hos Fredrik en dag.

De två små figurerna har hängt med på resor till jordens alla hörn och det har under en tid funnits tankar kring att göra en bok om deras äventyr. Under en resa till Frankrike blev tankarna till handling och i höstas tog Pandi och Kamelen steget in i bilderbokens värld.

Fredrik och Lotta har skrivit bokens manus tillsammans. Lotta är den som har huvudansvaret för bilderna. Och det är just bilderna som gör boken speciell. Förutom några få teckningar består den framför allt av foton på Pandi och Kamelen i olika miljöer. Ibland blandas teckningar och foton i ett slags collageteknik. Att boken baseras på foton istället för teckningar kom naturligt, eftersom Lotta har jobbat mycket med film och scenografi.

– Vi skrev ett grovmanus och gick ut och fotade efter det. Pandi och Kamelen blev fotograferade på en massa strategiska platser i Frankrike. Efterhand fick vi ändra lite i manus så att det passade med bilderna, säger Fredrik.

För de flesta vuxna som intresserar sig för bilderböcker uppstår intresset när se själva får barn. Men för Fredrik och Lotta har intresset inget med de egna barnens ankomst att göra. De har båda länge varit intresserade av bilderbokens form och dess möjligheter att skapa en historia där text och bild vävs samman.

Mellan tuggorna kring köksbordet diskuterar vi vad som utmärker bra och dåliga barnböcker:

– Jag har svårt för den där överdrivna gulligheten som kan finnas i en del barnböcker. Det är som att man försöker ställa sig in hos barnen, säger Fredrik.

Bara för att deras egen bok handlar om gosedjur ska man inte låta sig luras. Gosedjurens gulliga utseende kompletteras av tuffa handlingar. Särskilt Pandi är en tuffing. Att just Pandi, som är tjej, blev den tuffa fanns det inga speciella baktankar med. Boken är inte gjord i vare sig politiskt eller pedagogiskt syfte. Huvudtanken med Pandi och Kamelen var att berätta en rolig och spännande historia för barn.

– En bra barnbok ska inte ha för mycket pekpinnar. Det måste finnas en lekfullhet, tycker Lotta.

Fredrik, som är poet och vanligtvis skriver för vuxna läsare, tycker det är annorlunda att skriva för barn än för vuxna, men tycker inte att det är enklare.

– När jag skriver poesi så tänker jag inte på vad läsaren ska tycka. När man skriver för barn får man ta läsaren med i beräkningen. Det är åtminstone för mig den avgörande skillnaden. Men bara för den sakens skull behöver man inte driva det för långt och bli infantil.

Hur är det då att arbeta med ett projekt tillsammans när man också är ett par som lever ihop? Blir det inte svårt att hålla isär arbete och fritid?

– Jag ser det som en fördel att man kan bolla idéer med varandra när som helst, säger Fredrik och får medhåll av Lotta:

– Ja, vi har bara sett det som positivt att jobba ihop som par. Det har varit mer glädje än press och det har varit kul att försöka få bild och text att fungera ihop. Dessutom har vi båda haft andra projekt på gång under tiden.

Reaktionerna på boken har varit blandade. Några recensenter gillade den speciella stilen, andra önskade sig en mer traditionell barnbok. Vid några tillfällen har de varit ute på olika ställen och läst ur boken, vilket har fungerat bra.

Både Fredrik och Lotta tycker att de har lärt sig mycket av att göra boken. Kanske har de fattat fel beslut ibland. Så här i efterhand har de upptäckt att boken om Pandi och Kamelen bär på en del skönhetsfläckar, eller ”barnsjukdomar” som de kallar dem, men det ser de bara som en lärdom till nästa gång. Och en nästa gång ser det ut att bli. De ser på varandra och ler hemlighetsfullt. Arbetet med nästa bok är redan igång, avslöjar de och den här gången blir det en mer Göteborgsbaserad historia.

Bullarna är uppätna och samtalet avslutat. När jag går ut genom porten slår det mig att jag aldrig blev presenterad för Pandi och Kamelen. De syntes faktiskt inte till överhuvudtaget. Kanske får jag ändå snart återse dem, ute på nya äventyr.