Från en ombyggd brandstation på 100 Lafayette Street i New York, bara ett par kvarter från den plats där World Trade Center stod och det så kallade Freedom Tower ska byggas, strömmar dagligen alternativa röster i ett genomkommersialiserat amerikanskt nyhetsklimat. Efter tolv års tjänst i den demokratiska journalistikens namn får nu Amy Goodman och Democracy Now! välförtjänt internationell uppmärksamhet.

Men nyheten har inte vält några kiosker, varken utomlands eller hemmavid. Ändå är utmärkelsen unik: Amy Goodman är den första journalisten att få priset, och hennes medieprojekt Democracy Now! har varit banbrytande för amerikansk journalistik.

– Jag tror att [Democracy Now!] är den mest betydelsefulla progressiva nyhetsinstitution som har kommit till under en tid nu, sade till exempel medieprofessorn Robert McChesney i en intervju med tidningen The Nation 2005.

Även Right livelihoods motivering till årets pristagare talar ett tydligt språk: ”För utvecklandet av en innovativ modell av verkligt oberoende politisk journalistik som ger miljoner människor de alternativa röster som ofta exkluderas av mainstreammedia.”

Historien bakom programmet är en framgångssaga. Före den 11 september 2001 var Democracy Now! ett smalt radioprogram som få kände till eller hade möjlighet att lyssna på. I dag når kanalen hundratusentals människor, via 300 radio- och tv-stationer i Nordamerika samt med hjälp av en levande, interaktiv webbsida. Antalet anställda har vuxit från fyra till ett trettiotal.

Orsakerna är flera. En av de viktigare är förstås Amy Goodman själv, en eldsjäl som söker göra det personliga politiskt och som enligt kollegorna aldrig sover. Hennes devis, att vara där tystnaden är istället för att gå i drev, är respektingivande.

– Jag tror verkligen att media kan vara en kraft för fred. Det är journalisters ansvar att ge röst åt dem som har blivit glömda, övergivna och slagna av de mäktiga, sade hon vid tillkännagivandet av priset.

Orsaker till framgången kan också sökas utanför det lilla medieimperium som Democracy Now! har blivit. I och med det hårdnande samhällsklimatet i efterdyningarna av terrorattackerna ökade allmänhetens behov av alternativ information. Den amerikanska regeringens stora inskränkningar i privat- och föreningsliv på grund av ”kriget mot terrorismen” har undergrävt förtroendet för såväl politiker som mainstreammedia. De senare har kritiserats för att i stort sett vidareförmedla regeringens syn exempelvis på krigen i Irak och Afghanistan. Den som har velat höra mindre hökaktiga röster har helt enkelt tvingats söka sig till andra medier. Med gäster som Venezuelas president Hugo Chavez, lingvisten Noam Chomsky, före detta presidenten Jimmy Carter och Mellanösternkorrespondenten Robert Fisk har Democracy Now! fyllt en del av det mediala tomrummet.

Democracy Now! startades 1996. Då som nu är Amy Goodman och Juan Gonzales värdar för programmet. Man producerar en timmes dagliga sändningar, med nyheter, debatter och intervjuer som särskilt lyfter aktivister och medborgare som inte syns i övrig media. Några av den senaste tidens rubriker, bortsett från valet och finanskrisen som naturligtvis toppar nyhetsflödet även här, lyder: ”300 arbetare arresterade i South Carolina”, ”Naomi Klein: Wall Street-krisen borde vara för nyliberalismen vad Berlinmuren var för kommunismen” och ”Maryland-polisen lade till fredsaktivister på terrorlista”.

Syftet är alltså att lyssna där ingen annan lyssnar, och bara därigenom ifrågasätter Democracy Now! såväl mediekoncentrationen i landet som den världspolitiska agendan.

Maria Edström, lektor i journalistik och masskommunikation vid Göteborgs universitet och engagerad i det mediekritiska nätverket Allt är möjligt, tycker att Right livelihoods utnämning av Amy Goodman stärker demokratin.

– Det är lysande. Alla initiativ som ger fler röster i medierna är bra, eftersom tendensen är att fler och fler säger samma sak och länkar till varandra. Det här är ett erkännande både för dem och för idén att det behövs fler röster.

För att få svar på den lite naiva frågan varför det över huvud taget kan tänkas behövas alternativa röster i världens mest frihetsälskande land behöver man inte leta länge. I september demonstrerade 800 personer utanför republikanernas konvent. Media var där – bara för att se sig arresteras. Över 40 journalister som var på plats för att rapportera om protesterna togs till förvar. Tre av dem hörde till Democracy Now!: Amy Goodman, Sharif Abdel Kouddous och Nicole Salazar. Åklagaren lade ner målet, men arresteringarna säger något om hur situationen för alternativa medier ser ut i USA.

– De här våldsamma och olagliga arresteringarna störde vårt arbete och har haft en nedkylande effekt på rapporteringen av meningsskiljaktigheter. Pressfrihet handlar också om allmänhetens rätt att veta vad som händer på gatorna, sade Goodman i en kommentar i anslutning till händelserna.

Den rätten fortsätter Democracy Now! att försvara. Visst toppar valet och finanskrisen nyhetsflödet, men här finns också perspektivet att friheten kanske inte är så förlovad som det påstås.

Priset delas ut i riksdagen den 8 december och går även till Krishnammal och Sankaralingam Jagannathan (Indien), Asha Hagi (Somalia) och Monika Hauser (Tyskland).