Amerikas tredje sociala forum, som ägde rum den 7–12 oktober i Guatemala City, samlade mer än tusen enskilda organisationer och aktivister från främst de amerikanska kontinenterna. Under sex teman anordnades seminarier med fokus på framför allt ursprungsfolkens rättigheter. Många uttryckte hård kritik mot de transnationella företag som man menar exploaterar Guatemalas resurser och tvingar bort människor från sina hem. Stor enighet rådde kring vikten av att det civila samhället samordnar sig i kampen mot nyliberalismen och militarismen och för ett jämlikt och inkluderande Amerika.

Frågan om gruvdrift samlade ursprungsfolk, fackliga representanter och miljöaktivister till gemensamma seminarier där man analyserade frågan och uppmuntrade till motstånd.

– Gruvföretagen påstår att de erbjuder arbetstillfällen och minskad fattigdom men det är inte sant, sade Andres McKinley från organisationen Oxfam America.

– I Bonanza i Nicaragua har man utvunnit guld i 80 år men 40 procent av befolkningen lever fortfarande i extrem fattigdom. Gruvorna utlovar arbete, men deras maskiner är numera så avancerade att medellivslängden för en guldgruva bara är sju år. Sedan har de rensat området och flyttar vidare och människorna blir utan jobb, fortsätte han.

I takt med att guldpriset stiger har allt fler gruvor öppnats i Centralamerika men gruvdriftens miljöförstörande konsekvenser oroar många.

– Barnadödligheten bland barn till gruvarbetare i El Salvador är 33 procent högre än bland den övriga befolkningen, och de här gruvorna kommer att fortsätta läcka tungmetaller för evigt. Man kommer aldrig mer kunna använda den här marken till jordbruk, sade McKinley.

Många aktivister vittnade också om att de utsatts för förföljelser på grund av sina försöka att organisera folk mot gruvorna. Francisco, miljöaktivist från El Salvador, berättade att han, på grund av sitt engagemang, sedan två år tillbaka inte har kunnat se en fotbollsmatch eller gå ut och fika på stan av rädsla för överfall.

– Fattigdom och arbetslöshet är stora problem i El Salvador och nu har gruvföretaget satt upp skyltar med foton på mig med texten “Den här mannen vill att ni ska fortsätta gå arbetslösa”.

Feministiska organisationer var väl representerade på forumet och anordnade seminarier om abort, kvinnomord och kvinnors deltagande. Likaså stod kvinnor ofta i fokus när det diskuterades migration, markfrågor, utbildning och tillgång till rättssystem. Många av talarna menade att kvinnor från ursprungsfolken är särskilt diskriminerade på grund av sitt kön, sin etniska tillhörighet och för att de tillhör den fattigaste delen av befolkningen på landsbygden.

Abort är förbjudet i de flesta länder i Amerika och gång på gång upprepades det att det är en klassfråga. Aktivister från Nicaragua, som totalförbjuder abort, uppmanade alla att bekämpa den religiösa fundamentalism som håller på att breda ut sig i många länder i Central- och Latinamerika.

– I vissa fall handlar det om fattiga, unga flickor på elva, tolv år som har blivit gravida efter en våldtäkt och som riskerar att hamna i fängelse för att mannen tvingar henne till abort eller tvingas gifta sig med förövaren för att rädda sin heder, sade en feminist från Nicaragua.

– Det handlar om att vi vill kunna bestämma över vår kropp, när vi vill ha barn, hur många och var, säger en ung guatemalansk kvinna.

Det positiva exemplet i regionen är Mexiko City där man sedan ett år tillbaka tillåter abort. Efter påtryckningar från kvinnorättsorganisationer har även Högsta domstolen i Nicaragua beslutat att se över abortförbudet.

I både Guatemala och Mexiko finns det nya lagar gällande våld mot kvinnor och feminicidios. Feminicidios är mord på kvinnor just för att de är kvinnor och det mest extrema uttrycket för genusbaserat våld. Kvinnoorganisationer från flera länder konstaterade under forumet att det finns bra lagstiftning i många länder i Amerika, men att brotten sällan utreds. Under de senaste fem åren har 4 000 kvinnor mördats i Guatemala.

I Guatemala lever nästan 60 procent av befolkningen i fattigdom och många lämnar landet på jakt efter ett bättre liv. Enligt vissa beräkningar befinner sig en och halv miljon guatemalaner i det stora landet i norr. Emigrationen får stora konsekvenser för framför allt landsbygden där ojämlikheten ökar och byar splittras till följd av att en del familjer får pengar skickade till sig från släktingar i USA.

– Att vissa har pengar och andra inte innebär en psykisk stress som påverkar alla i byarna. För oss som tillhör mayafolken går konsumismen emot de grundläggande värderingarna om vad som är ett gott liv. Dessutom går pengarna som vi spenderar bara tillbaka till USA genom allt vi köper, menade Guadelupe García Hernandez från kvinno- och ursprungsfolksorganisationen Mamá Maquín.

– När grannen har och inte jag är det som tonåring lätt att lockas av att tjäna snabba pengar. De unga utgör på så vis en rekryteringsbas för drogindustrin, varnade en representant från organisationen Grupo Cajolá.

Under forumet genomfördes en så kallad Permanent folktribunal i form av en rättegång ämnad att uppmärksamma bristen på rättvisa i tvister mellan arbetare, lokalbefolkning och transnationella företag. Ett fall från Honduras presenterades där medlemmar av Asextbanh, en organisation för före detta bananarbetare, anklagade staten och fruktföretagen Chiquita och Del Monte för spridandet av gifterna Nemagon och Femazone. Betty Matamoros, från organisationen Bloque Popular, beskrev levnadsvillkoren för före detta bananarbetare.

– Många har blivit sterila, förlorat synen, fått permanenta brännskador eller drabbats av cancer och njurproblem. Dessa skador är direkt orsakade av Nemagon och Femazone som plantagerna besprutas med från flygplan. Vi får medicin och hjälp från staten, men bara när det finns pengar. Många arbetare lever i dag i extrem fattigdom och dör på grund av sina sjukdomar.

– Varken företagen eller regeringen informerade arbetarna om att dessa substanser är farliga för människor, djur och natur, berättade Fabio Ochoa från Asextbanh.

I sitt slutanförande slog folktribunalen fast att den honduranska staten och de inblandade transnationella företagen är ansvariga för det inträffade, och anklagade EU och WTO för att inte ha reglerat storföretagens affärsverksamhet.