Den homogena publikskaran skulle dock kunna ha varit betydligt mera uppblandad. Om:s musik borde lätt kunna attrahera en bredare publik eftersom deras musik är så pass mångfacetterad - detta trots att den endast består av bas, trummor och sång.

Al Sicneros basspel är suggestivt och får mig och övriga publiken att gunga fram och tillbaka, och tillsammans med Emil Amos följsamma och intensiva trumspel sätts man snart i trance.

Musiken är repetitiv, hypnotisk och även om grunden är sjuttiotalets hårda rockskola finns här element från jazz och till och med reggae. Spelet mellan Siscnero och Amos är dynamiskt och ständigt levande. Det som jag till viss del har invändningar emot är Sicneros mässande sång - när den funkar påminner Om en hel del om det fina engelska bandet Loop.

Från det lågmälda och inkännande spelet exploderar de tillsammans i oheliga riffritualer. Långsamma vågrörelser sprider sig i publiken. Med fötterna spikade i golvet och långsamt vaggande fram och tillbaka skapar den mestadels manliga publiken vågrörelser, de välschamponerade hårmanarna bildar skummet på ytan.

Själv vill jag bara stänga ögonen och känna vibrationerna av Sicneros bas. Om…Om…Aum, mumlar jag och kikar på den tatuerade, långhårige snubben bredvid som med stängda ögon står och ler som ett stort barn medan dronevågorna sköljer över honom.

Festivalstarten för Gbg Energi var en lyckad sådan. Innan Om gick upp på scenen knockades jag av den danska trion Kirsten Ketsjer. Bandet kommer från Köpenhamn och består av trummisen Anja Jakobsen samt de båda gitarristerna Andreas Führer och Anders Lauge Meldgaard. Bandet bjöd på en fantastisk konsert där skön pop mötte jazzig anarki.

Det är periodpaus i den tredelade festivalen. I kväll fortsätter Gbg Energi med högintressanta spelningar på Röda Sten. Det blir lokala akter som Skull Defekts, Mag och Sukimono som tillsammans med den amerikanska huvudakten Lightning Bolt står för dag två. Festivalen avslutas på lördag då bland annat Dälek spelar.