Håkan Bäckman, alias Frispråkarn, sitter hemma hos kompisen och videoregissören Fernando Illezca och jobbar med att finslipa sin senaste musikvideo Håll mig kvar. Snart ska han försöka få den spelad i ZTV.

– De spelade min förra video och förhoppningsvis vill de spela även denna, de känner till vad jag gör så jag hoppas att det går bra, säger han.

I nästa vecka släpper han debutplattan Signerat Språkarn på egen hand. Han skulle inte tacka nej till ett skivkontrakt men orkar inte vänta tills skivbolagen vaknar.

– De är så sega så det är sjukt. Man får göra allt själv istället. Det är hård konkurrens men det gäller att ha viljan. Och det går framåt, nu är det bara att leverera och göra bra grejer.

Vad vill du tillföra genren?

– En ärlighet i texterna. Jag vill göra musik utan att konstla till det. Inte försöka låta tuff, bara vara mig själv. Jag vill sätta ribban högt med svenskspråkiga texter och försöka nå både dem som gillar kommersiell musik och dem som föredrar hårdare alternativ.

Den första singeln, Den ena dan e den andra lik, har redan spelats i radio och på tv och på Youtube har den visats över 60000 gånger. Texten uttrycker ett tydligt ställningstagande mot gatuvåld.

– Det var mer budskap i första svenska hiphopboomen men på 2000-talet började det försvinna till viss del, beroende på vem man lyssnade på. Det är alltid roligt med någon som säger något som visar vem personen bakom micken är.

Runt 1998, i samband med framgångarna för rappare som Petter och Ken, började Håkan Bäckman själv skriva texter på svenska.

– Jag och polarna i skolan tryckte rec och play på en bandare och spelade in disstexter till varandra. Vi sågade varandra jävligt hårt, det var en rolig grej.

På debutskivan försöker han blanda gammalt och nytt, både partylåtar och lugnare, själfulla låtar får utrymme.

Du uttrycker mycket tristess i vissa texter.

– Jag kör mycket personliga grejer. Åldersnoja handlar om att man vill vara ung ett tag till och inte vet vad man ska göra med sitt liv. Sömnlös i Sollentuna handlar om att ligga vaken och analysera. Det är kanske lite tristessgrejen. Men jag försöker vara bred.

Det är svårt att inte dra paralleller mellan Frispråkarn och Hässelbyrapparna (Ken, Houman, Magro, Big Fred med flera) som slog sig fram på 90-talet. Den vardagliga stilen är onekligen bekant. Utan att nämna några namn framhåller Håkan Bäckman sin glädje över att rappa på svenska och uppskattar att det är accepterat att göra det i dag.

– Jag tycker att svensk hiphop är jävligt bra nu, den blomstrar verkligen. Folk har förstått att man måste hjälpa varandra mer. Efter första boomen var det en dipp men nu kommer det mycket bra grejer. Och svenska funkar, det låter ju bra.

Håkan Bäckman bor i Sollentuna norr om Stockholm, där området Malmvägen är känt för att dras med sociala problem. Han har vänner som bor där, men hans musik har formats av Sollentuna som helhet. Det är inte ghettoromantik han förmedlar.

– Jag kör inte ghettogrejen själv men jag förstår den verkligen, det är grymt. Men det måste kännas äkta, allt beror på om det är bra eller inte.

Jag läste på Youtube att du är Petters kusin på pappas sida. Stämmer det?

– Nej nej, inte för fem öre, det där är så jävla konstigt, haha. Jag vet inte vem som har skrivit det där. Det kanske är en diss eller nåt.

Den 12 november är det releasefest för Signerat Frispråkarn på Obaren, Sturehof.