2008 – inget nådens år för barnen
Alliansens politik slår mot barnen och värst drabbas utsatta barn som bor i fattiga stadsdelar. Det skriver Ann-Margarethe Livh från vänsterpartiet som tycker att alliansen saboterar för förskolan och ger pengar till ett gammalmodigt hemmafrubidrag.
Åtta månader in på år 2008 är det dags att utvärdera vad alliansens politik betytt för barnen i Stockholm.
Grunden för en trygg barndom är en bra boendesituation. Men eftersom bara tio procent av lägenheterna som påbörjats under året är hyresrätter, är det svårt för familjer med låga inkomster att hitta ett hem. Denna otrygghet drabbar självklart barnen, och skulle kunna motverkas med en bostadspolitik för billiga hyresrätter.
Alliansens har misslyckats med att ge människor jobb istället för bidrag. Det drabbar självklart barnen i familjerna och visar att alliansens företagsvänliga politik knappast har gett någon utdelning i jobb för stockholmare.
Även om det knappast har blivit någon rusning efter vårdnadsbidraget har 668 ansökningar kommit in i Stockholms stad. Men de är ojämnt fördelade: i Rinkeby-Kista har stadsdelsförvaltningen tagit emot hela 95 ansökningar, medan bara 19 ansökningar har inkommit i Älvsjö.
Det är alltså i stadsdelar där människor är fattigare som barnen får stanna hemma och missa den pedagogiska förskolan. Hela anledningen till att förskolan subventioneras är att den är en pedagogisk verksamhet som utvecklar barnens sociala förmåga. Nu går skattepengar istället till att hålla barn borta från den.
Samtidigt tvingas förskolorna spara, och andelen barngrupper med fler än 14 respektive 18 barn är högre än 2007. Dessutom har antalet barn per anställd ökat från 14,2 till 16,6 mellan 2006 och 2007.
Stockholms förskolor och skolor ska ge alla ökad kunskap och utveckling i en trygg miljö. När alliansen på det här sättet saboterar förskolans möjligheter till en bra verksamhet, och samtidigt ger bidrag till ett gammalmodigt hemmafrubidrag ser det ut som att de medvetet vill att kvinnor ska vara hemma med barnen. För det är just kvinnor som i stor utsträckning får stanna hemma med hjälp av vårdnadsbidraget.
Alla som har barn vet att det kan vara svårt att hinna med både barn och jobb. Men en bättre lösning är att sänka arbetstiden så att barnen får mer tid med familjen, samtidigt som ökade resurser till förskolan gör att den pedagogiska verksamheten garanteras.
Sammanfattningsvis gör bristen på vettiga bostäder och jobb samt omfördelningen från förskola till vårdnadsbidrag att 2008 knappast blivit något nådens år för barnen – särskilt inte för dem som lever i utsatta familjer.
