Stockholms Fria

Osannolik fabrik i norr

Succén var given när Färgfabriken ynglade av sig förra året. I april öppnade Färgfabriken Norr och 30 000 besökare kom för att se en utställning som presenterade verksamheten sedan starten i Stockholm 1996. Niels Hebert berättar hur det gick till när Östersund fick en konsthall.

I Östersund hade man diskuterat en konsthall sedan 1920-talet utan att komma någon vart. Generationer av politiker hade tvekat.

Men ibland inträffar det osannolika. En dag kom konstnären Jan Håfström in på Lars Bolins galleri i Östersund. Hade han inte gjort det hade Färgfabriken Norr inte funnits. Jan Håfströms galleribesök övergick i middag och Lars Bolin sade – till sin egen förvåning – att ”Östersund är i behov av en kulturell positionering”. Jan Håfström såg till att skapa kontakt mellan Lars Bolin och Jan Åman på Färgfabriken i Stockholm.

Pengarna kom ur lokala och regionala kassor som länsstyrelsen och Sparbanksstiftelsen, men också från staten – Nutek, KK-stiftelsen och Framtidens kultur. Därtill ett stort anslag med EU-medel (19,6 miljoner kronor under tre år).

Så blev Lars Bolin konsthallschef, men efter bara några månader klev han av. Det blev för mycket pappersarbete. Nu är han mer av en projektledare.

Vad som ska hända efter de tre åren vet ingen.

Turbulensen kring Jan Åmans avgång som chef för Färgfabriken i Stockholm och dess skakiga ekonomi ser inte ut att påverka Östersundssatsningen. Lokala och regionala parter står starka. Även Statens kulturråd – i vars styrelse Jan Åman var på väg att ta plats – kommer med all sannolikhet att stötta Färgfabriken Norr i framtiden.

För åtta år sedan sadlade Lars Bolin om från mackföreståndare i Hackås till gallerist i Östersund. Han gillar det mesta i konstväg, från folkkonst till samtidskonst. Konstintresset är stort i Jämtland. Det finns många konstnärer där ute i glesbygden.

– De strävar på utan att bli uppmärksammade. Jag brukar kallas dem ”unsung heroes”, säger Lars Bolin.

Han är övertygad om att Färgfabriken Norr ökar Östersunds anseende på många sätt, men att den också kan bidra till att skapa mer spänning i staden så att unga människor väljer att bo kvar. Det finns värden i en lokal identitet. Inte så att Jämtland med egen flagga skulle vara bättre, men en region som inte liknar Borås, Bryssel eller vilken plats som helst i den globala likformighetens tristess är attraktiv.

– Jag vet internationellt kända konstnärer som hellre ställer ut i en liten stad som börjar på ett O med två prickar än i Stockholm.

Färgfabriken Norr ska, liksom systerfabriken i Stockholm, vara mer än en konsthall. I det regionala perspektivet finns tvärkontakterna med Trondheim och Finland på andra sidan Bottenhavet. I det globala kan Östersund vara en del i sökandet efter ett framtida välfärdssamhälle, en kreativ stad som drar till sig idéer och människor.

Det blev många resor till Stockholm för Lars Bolin innan han kunde stå på trappan till det gamla gymnastikhuset i det som varit regementsområde i Östersund och välkomna besökarna till Färgfabriken Norr. Det gjorde han varje dag.

– Ibland när jag for hem från Stockholm i sommarnatten tänkte jag på en berättelse om en tjej från Borgvattnet som gjort succé i Tokyo eller New York, och när hon fick frågan hur det började, svarade hon: ”Färgfabriken Norr förändrade mitt liv.”

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Jakt på kopians väsen

Den amerikanska konstnären Elaine Sturtevant har i över 50 år kopierat andras konstverk. Själv talar hon om att repetera. På Moderna museet i Stockholm kan man nu se välkända verk av Wahrol, Beuys eller Duchamp – som hon gjort!

Kolonialismen – en överlevare i det nya Europa

På Index i Stockholm rotar Runo Lagomarsino bland kolonialismens tecken och tänkesätt. Han har också tapetserat om galleriet och väggarna är nu starkt rosa. Tapeterna är ett av verken, men mönstret är format av den spanske conquistadoren Pizarro, som på 1500-talet erövrade Inkariket.

Utflykt i okända världar

Den finska konstnären Eija-Liisa Ahtila är en internationellt framgångsrik filmare som arbetar med skådespelare, till vilka hon räknar djuren som medverkar. På Moderna museet kan man nu se hennes utställning Parallella världar. Många av Athilas verk visas i flera projektioner i ett rum. I dessa flerkanaliga filmer ligger en del av hennes landvinningar: vi ser en människa, samtidigt som vi ser vad hon ser och dessutom något i det rum hon befinner sig i. När uppmärksamheten flyttas från en projektion till en annan känns det som poesi eller dans. Rum och tider blandas samman och drömmar rör sig obehindrat genom vardagliga scener. Detta obehindrade är Ahtilas konstnärliga styrka.

Kitschig Vårsalong med få ljusglimtar

Ibland blixtrar det till när verkligheten kopplas till konsten. Ett fint exempel är Ruben Wättes västar Samhällsproblem, ett av de ganska få intressanta verken på Liljevachs vårsalong 2012. Ruben Wätte har stöpt om MC-gängens skinnvästar och gett tuffa och hårda symboler anpassade till tänka personalvästar för Migrationsverket (en vakande kobra), Försäkringskassan (örn angriper person i rullstol) och Arbetsförmedlingen (handklovar, gem och pennor). Ruben Wätte bor i Järna och studerar på Konstfack i Stockholm.

Konst som utforskar solidaritetens gränser

Med filmen och konsten som verktyg undersöker Konsthall C i Hökarängen frågor om solidaritet och politisk handling, om vänsterns möjligheter att skapa en bättre värld. Utställningen har byggts kring filmen En ömsesidig sak av Petra Bauer, Marius Dybwad Brandrud och Kim Einarsson, som handlar om Israel-Palestinakonflikten. I filmen intervjuas sju kvinnor, som representeras av skådespelare. Trots försiktiga frågor är kvinnorna måna om att berätta och diskutera konflikterna i sina liv, konflikter som i hög grad har kopplingar till Israel-Palestinakonflikten.

© 2025 Stockholms Fria