Lång väg till jämställdhet för idrottsföreningar
Katrin Rindlaug har arbetat med utvecklings- och jämställdhetsfrågor i tio år. Nästa vecka kommer hon till Västra Götaland för att inspirera till jämställdhetsarbete i länets idrottsföreningar. Även om Västra Götaland är bland de bättre i Sverige, finns det fortfarande mycket att göra.
- Många tror att det ska så mycket till för att förändra saker, men det handlar bara om att vara konkret. Det behöver inte vara ett stort projekt, säger hon.
På vägen mot jämställdhet finns det olika sätt att arbeta, men något som Katrin Rindlaug rekommenderar är att undersöka en del av föreningen.
- Ett sätt kan vara att ta den delen av föreningen som är jätteviktig och analysera den. Där kan man få en indikation på hur jämställd organisationen är. Eller att undersöka hur nya medlemmar blir mottagna, hur länge de stannar kvar, hur man rekryterar de allra yngsta. Det är ofta små saker gör en stor skillnad.
I sitt arbete möter hon representanter för stora och små föreningar i alla möjliga typer av idrotter, men hon kan inte se något mönster i vilka som är duktiga och vilka som inte är det. En förening som har en styrelse där det är lika många män som kvinnor behöver inte vara jämställd i sin drift, medan en styrelse med ojämn könsfördelning kan ha mer jämställdhet bland tränare och ledare.
- Nej, det är olika överallt, men det finns kanske en sak jag ser. De föreningarna som är demokratiskt organiserade har en tendens att vara duktigare på att göra konkreta förändringar och förbättringar.
Enligt Riksidrottsförbundets egna siffror från 2001 är det bara åtta av 67 specialidrottsförbund som har kvinnlig majoritet. Ridsport, konståkning och gymnastik utmärker sig genom att ha över 80 procent kvinnor, men det har enligt Katrin Rindlaug ingen stor betydelse för jämställdheten i föreningen.
- Det handlar allra mest om kunskap. När man inte vet något om jämställdhet och inte är vana vid att tänka i termer av jämställdhet, är det svårt att göra något åt det i föreningen. Jag försöker inspirera till att tänka jämställt på alla nivåer
i föreningen.
I stort får hon positiv respons när hon är ute och pratar med föreningsfolk, men det finns också de som är lite mer skeptiska.
- Det är ofta positivt, men jag möter också människor som kan tycka att själva begreppet 'jämställdhet' är svårt att få grepp om, och som får dåliga vibbar när de hör ordet. Igen handlar det om kunskap, säger hon.
Många föreningar har redan massor med statistik och undersökningar, men materialet blir använt till andra saker än jämställdhet.
- Man måste göra en kartläggning och en analys med jämställdhet i bakhuvudet. Vem har tränaransvaret för tjejerna och killarna, vilken utbildning har de, hur många av utövarna är tjejer och killar jämfört med ledare och tränare? Det är viktigt att tänka jämställdhet när man analyserar sin egen förening.
I fjol kom Riksidrottsförbundet med en ny jämställdhetsplan för idrotten. Där står det att 'kvinnors och mäns idrottsutövning tilldelas resurser efter samma principer, när det gäller budget, träningsanläggningar, träningstider och liknande och att kvinnors och mäns idrottande får samma uppmärksamhet i forskning, information och arbetet mot massmedia'. Ett viktigt steg mot detta mål är att engagera de små föreningarna i arbetet, och det kommer också till föreningens fördel att tänka jämställdhet.
- Det handlar ju mycket om att ha det roligt. Och har man det roligt i en förening blir det enklare att rekryttera nya medlemmar plus att de medlemmarna som trivs i föreningen stannar där längre, säger Katrin Rindlaug.

