Kim Lantz regi är intressant på ett helt nytt sätt. Tillsammans med Folkteaterns dramaturg, Hasse Carlsson, har han både moderniserat pjäsen språkligt och tydligt placerat den i en nutida svensk förort. Det har gjort pjäsen gott; dess igenkännbara miljö bäddar för en regi i realistiskt vardagsnära djupled. Elisabeth Göranssons tolkning av Shirley Valentine skruvas från första början åt rejält, så fort hon ställt Hemköpskassarna på köksbordet.

Tidigare uppsättningar blev på något vis dubbelt romantiskt exotiska, både med Shirleys hemvist i en Londonförort och med hennes, sant rebelliska, Greklandsresa. I Elisabeth Göranssons livsnära spelnerv råder ingen tvekan om att Shirleys mål i livet är på allvar, tätt under monologens humoristiskt skruvade komplikationer. Till och med när Shirley, förvandlad till sig själv, öppnar andra akten vid cafébordet i Grekland, anar man ännu det förflutnas spår.

Det är naturligtvis inte oviktigt att resan resulterar i den sensationella upptäckten av clitoris, av en ung grekisk Christoffer Columbus, vid namn Kostas. Men resan visar sig i Shirley Valentines fall också vara målet för sökandet efter hennes ursprungligt mänskliga identitet. Elisabeth Göransson lyckas också med bedriften att härbärgera Shirleys hela liv i ett genomgående imponerande starkt spel.