Spela matchen!
Den 6–8 mars spelar Sverige Davies Cup tennis mot Israel i Malmö. Kampanjen för att stoppa matchen är i full gång. Malmö vågar inte låta matchen spelas inför publik. Ett sent försök att flytta drabbningen till Stockholm har misslyckats. Jag anser att matchen ska spelas.
Sport och politik hör inte ihop, menar tennisförbundets generalsekreterare Henrik Källén.
2006 vållade herrfotbollslandslagets val av kvinnoförtryckande Saudiarabien som motståndare debatt, särskilt som förbundskapten Roland Andersson gjorde en groda och tyckte att det inte gjorde så mycket att kvinnor inte fick gå på matchen eftersom de kunde se den på tv.
OS är en uppvisning i nationell prestige. Berlin 1936, Moskva 1980, Los Angeles 1984, Peking 2008. Samtliga OS där det politiska spelet överskuggat atletiken, både i värdländernas drift att visa upp sin förträfflighet och i debatten kring spelen.
Sport hör ihop med politik och nationell stolthet på samma sätt som Albert Speers arkitektur hör ihop med Hitlertyskland.
Källén och många andra med honom försöker påskina att sport är en lek. Det är antingen dumt eller naivt.
Sport är krig där ingen dör. I bästa fall. En avancerad form av kukmätning. Eller fittmätning för den delen.
Som kapten för fotbollslaget Lokomotiv Göteborg i lingonserierna blir jag rasande varenda gång någon försöker skyla över en förlust genom att påstå att vi spelar för att det är roligt.
– Ja, det gör vi, men fotboll är bara roligt om vi vinner, säger jag då.
Fotboll utlöste ett krig mellan El Salvador och Honduras 1969.
Här hemma i Sverige är kopplingen mellan tennis och politik djupt rotad. Hoola Bandoola Band skrev ledmotivet Stoppa matchen när Sverige skulle spela Davies Cup-tennis mot apartheidstaten Rhodesia 1969. Protesterna framtvingade en flytt av matchen till Frankrike.
1975 var det återigen dags för Davies Cup mot kontroversiellt motstånd. Pinochets Chile. Den gången spelades matchen på svensk mark med 7 000 demonstranter och 1 300 poliser som mest bestående minne.
Israel har fått smaka på kopplingen mellan sport och politik förr. Mest uppmärksammat blev det under OS i München 1972, då två medlemmar ur den israeliska truppen dödades av den palestinska gruppen Svarta september.
Näst efter ekonomi och armé är sport nationalstaternas största fallossymbol och maktmedel. Sport och politik är lika förknippat som Israel och flygbombningar. Det är minnet av de historiska sportevenemangen ovan ett bevis för.
Därför ska det spelas tennis mot Israel i början av mars. En spelad match blir mer minnesvärd än en inställd. Inför tomma läktare.
Ekot av bollar i den öde hallen hörs inte lika högt som bomber, sårar inte lika mycket som bojkott, men det blir ett serve-ess för det folkliga motståndet och ett dubbelfel för Israels ockupation av Palestina.