Journalisten Alex Bengtsson avgick med segern i veckans etapp av Södermalm poetry slam. Men när han anmälde sig var ambitionen snarare att pröva nyskrivna verser mot publikens reaktioner än att tävla.

– Jag var väl med där i onsdags mest för att testa nytt material. Jag har egentligen slutat tävla i estradpoesi och spoken word, men uppenbarligen så gick det hem. Jag vet inte om det hade att göra med att det var mycket annat som kanske kunde uppfattas som ganska likriktat.

Vad var det då som gjorde att hans egen läsning inte uppfattades som en del i denna likriktining? Alex Bengtsson tror att ett element av provokation kan ha spelat in.

– Det som kan uppfattas som unikt är väl att jag är 25 år, man, pratar västsvensk dialekt och säger en del politiskt inkorrekta saker som medelklassvänstern kanske uppfattar som exotiskt.

I vanliga fall arbetar han vid Expo, en tidskrift vars plattform värnar demokrati och yttrandefrihet och främst associeras med granskning av extremhögerns tvivelaktiga förehavanden. Hur provocerar då en Expojournalist medelklassvänstern? Kanske genom att transkribera egna erfarenheter till poesi.

– Jag är lite färgad av mitt arbete tror jag, säger Alex Bengtsson. Jag har en strof där jag refererar till högerextrem propaganda. Ibland har vissa tolkat det som att jag redogör för mina egna åsikter, men snarare försöker jag skildra strömningar som där jag kommer ifrån är slående och djupt rotade, särskilt på den svenska landsbygden.

Att han slutade tävla hade dels att göra med att tiden inte alltid räcker till. Men Alex Bengtsson riktar också viss kritik mot det element av poetisk rivalitet som slamförespråkare menar vitaliserar läsningarna.

– Det är jätteroligt många gånger, men det tar väldigt mycket på krafterna. Det är inte alltid bra för psyket att tävla tror jag, och det kan hindra en i processen att skriva. Att man skriver för att tävla och inte för skrivandets egen skull.

I och med onsdagens delseger är han dock kvalificerad till finalen i april, då SM-platser står på spel. Innebär detta att medelklassvänstern erbjuds ytterligare ett tillfälle att låta sig kittlas av exotiska provokationer med rötterna i västsvensk mylla?

– Kanske, säger Alex Bengtsson. Om jag är hemma i Stockhom då.