'Jag kunde ha mördat honom.' Det var kommentaren efter att ha tacklat en spelare i det andra laget som inte såg upp tillräckligt noga. I alla fall enligt den som ansåg sig ha kunnat mörda honom om han varit grinig.
'Om jag varit grinigare hade jag kunnat mörda honom', säger en polis efter att en demonstration urartat.
'Jag kunde mördat honom om jag varit grinigare', säger en fotbollssupporter om en publikvärd på en fotbollsarena efter att värden motat bort supportern.

Visst låter kommentarerna som något som aldrig skulle kunna hända, eller sägas och om de i värsta fall hände skulle det tas upp i media, med en diskussion om kulturen inom polisen, eller hos fotbollssupportrarna. Men när en hockeystjärna säger det blir det en notis i en kvällstidning.
Vad är det här för språk? Är det något som vi vill att våra barn och ungdomar ska höra? Något som supportrarna kan stå bakom? Eller är det bara en av de alltför vanliga och typiska grodor som hoppar ur idrottarnas munnar för att sedan dementeras, eller skyllas på missförstånd?
Varför överraskar idrottsmän alltför sällan med att säga saker som man blir glatt överraskad av. Utnyttjar möjligheten de har med sin exponering i media för få ut något bra, något som kan glädja andra. Även de som inte är de mest hängivna supportrarna.
För var går gränsen för att
använda ord och uttryck så som han gjorde? Det är kanske bara ord, men ord betyder något. För det man sagt har man personligt ansvar.

Så, även om du som idrottsman, eller -kvinna, i stridens hetta
skulle känna att du hade med uppsåt kunnat ta en annan människas liv, säg inte det när reportern frågar. Jag har svårt att tänka mig att du verkligen menar det. Använd istället din plats i media till att säga något positivt. Och, om någon säger något så urbota dumt som att kunna mörda någon hoppas jag att det blir en diskussion,
i detta fall, om kulturen inom hockeyvärlden. För just nu är den tydligen väldigt långt ifrån vad jag kan acceptera.