Eleverna i sjunde klass på Mariaskolan rynkar på ögonbrynen då de får dagens uppgift i samhällsorientering. Ett papper uppdelat som ett schackbräde med svarta och vita rutor delas ut. I de vita rutorna står saker som stark, krigare och bra lokalsinne. I de vita står plocka ögonbryn, blyg och tröstar. Eleverna ska försöka klura ut vad färgrutorna står för och en grupp med pojkar tror att de har kommit på lösningen.

– De svarta rutorna är att vara snäll och de vita sånt som man inte ska göra, gissar de.

Men efter någon minut kommer gruppen på att det står för killar och tjejer.

– Ja, det är klart. Tjejer har ju kjol på sig och sminkar sig, utbrister en av dem.

Det är Mikael Persson, lärare och genuspedagog på Mariaskolan, som håller i lektionen. Han tycker att det är viktigt att diskutera genus i grundskolan och ett alternativ är att föra in det i den vanliga undervisningen.

– Jag tänkte att utifrån deras upplevda bild om hur man ska vara enligt normerna så vill jag problematisera det och koppla det till begränsningarna som det skapar. Det jag vill är att de ska tänka efter när de ser någonting dogmatiskt och ifrågasätta varför man säger att saker är på ett visst sätt eller att någon avviker, säger Mikael Persson.

Efter att eleverna har fått diskutera i smågrupper går Mikael Persson igenom frågeställningarna som han har skrivit upp på tavlan. De flesta grupperna har kommit fram till att rutorna symboliserar manligt och kvinnligt. Mikael Persson frågar klassen om påståendena i rutorna stämmer.

– Nej, laga mat gör inte bara tjejer, killar kan göra det också.

– Alla personer kan trösta om de vill.

– Jag tycker alla är fel för jag kan vara alla om jag vill.

Mikael Persson nickar och fortsätter att ställa öppna frågor.

– Jag vill inte säga vad som är rätt eller fel utan få eleverna att tänka efter var de står, berättar han.

Mariaskolan har arbetat med genus och jämställdhet som utvecklingsområde sedan flera år tillbaka, då förra rektorn Peter Fredriksson införde det på skolan. I arbetet ingår att alla arbetsgrupper varje år ska göra en probleminventering och sätta upp konkreta mål för jämställdhetsarbetet.

Skolan har tidigare också haft en personalgenusgrupp och funderingar på elevgenusgrupp. Men det enda som i dag återstår av genusarbetet är en föräldragenusgrupp som ska granska skolans jämställdhetsarbete och engagerade lärare som fortsätter att driva konceptet.

– Det känns lite grann som att vi har glidit ifrån arbetet och att det inte är lika prioriterat som tidigare. Svårigheten är att det inte finns mycket tid över till det. Det handlar inte om metoder, för det finns hur mycket material som helst som går att använda, säger Mikael Persson.

Den största anledningen till att genusarbetet på skolan har stannat av tror han är rektorsskiftet. Förra rektorn Peter Fredriksson lyfte fram genusarbetet som Mariaskolans viktigaste utvecklingsområde men sedan maj förra året då den nya rektorn Karin Broström tillträdde har det avstannat. Hon har valt att prioritera ett förbättrat arbete i skolans alla fyra utvecklingsområden, som förutom jämställdhet är individualisering, ämnesövergripande projekt och läsutveckling.

– När man bara lyfter fram en sak på skolan så blir lärarna trötta och därför har vi tagit en paus med genusarbetet, men absolut inte tagit bort det, säger hon.

Hon tycker att genus är viktigt att lyfta fram på skolan men menar att det är svårt att bara använda sig av ett profilområde. Hon tror att man kan komma att införa genusprojekt och liknande men hon har ingen tanke på att införa det i kursplanen.

– Jag tror inte på att det ska vara toppstyrt, allt måste komma nerifrån. Men jag har lekt med tanken på att man skulle kunna ha ett pass i veckan då man bara ägnar sig åt genusfrågor. Men genus är inget ämne utan mer ett sätt att vara på, eller ett redskap. Därför kanske man kan jobba med olika slags teman istället, säger hon.

Hon tror att det bästa sättet att arbeta kommer fram om lärarna själva får planera hur de vill lägga upp arbetet efter tid och vilja.

I Mikael Perssons klassrum står en overhead på golvet riktad mot tavlan. Mikael Persson lägger dit en bild på en kvinna från tv-serien Desperate housewives. Hon har rakt axellångt hår, pärlhalsband, rosa dress och smink.

– Är det här en kvinna eller en man? frågar Mikael Persson klassen och pekar på bilden.

Eleverna synar bilden snabbt och skriker sedan ut i kör att det är en kvinna. Men det räcker inte som svar, han vill veta varför de ser det och vilka markörer det är som skvallrar om könet på personen på bilden. Eleverna blir tysta och tänker efter ett tag, sedan haglar svaren över Mikael Persson, de flesta pareras genom en motfråga från honom eller från någon annan elev. Långt hår, svarar någon men det kommer klassen överens om att också killar kan ha, smink svarar en annan. Efter flera svar som gäller accessoarer och som bemöts av motfrågor så kommer en tjej på att det gäller ansiktsform och kroppsliga markörer.

Mikael Persson lägger fram en ny bild på en höggravid person som ser ut som en man.

– Jag vill lära eleverna att bli medvetna. Många bygger upp utbildningen på radikal feminism men det blir väldigt låst. Jag vill försöka jobba från poststrukturell feministisk analys då man diskuterar kvinnligt och manligt ur olika perspektiv. Till exempel att man kan byta kläder, sminka sig och operera sig och säga annat med sitt utseende genom att byta identitetsmarkören, säger han.

Kristina Henkel är jämställdhetskonsult och driver jämställt.se som utbildar grundskolor och förskolor i genus och jämställdhet. Hon menar att det bästa sättet att föra in ämnet i grundskolan är just att integrera det i vanliga lektioner och att genom diskussion få eleverna att tänka efter när det gäller bland annat könsroller. Men hon tycker samtidigt att det är rektorns ansvar att det förs in i kursplanen, exempelvis genom en viss tid i veckan då varje lärare kan ta upp frågan inom ett av sina läroämnen.

Mikael Persson säger att han kommer fortsätta att driva genusfrågorna på sina lektioner men skulle gärna se att det också infördes en bättre kontroll från skolledningens sida.

– Det går inte att genomföra ett bra arbete när kontrollen avstannar. Om man kontrollerar att lärarna genomför arbetet exempelvis några timmar i veckan så fortskrider det. Annars är det bara vi som brinner för frågorna som arbetar med det, säger han.

Rektor Karin Broström är däremot glad över att det finns eldsjälar som driver igenom arbetet eftersom hon menar att det är enda möjligheten att utvecklas. Hon tycker att det finns problem som gör att grundskolan i full utsträckning inte kan arbeta med genus.

– Det handlar om tid och pengar och att man ska vara bra på så mycket. Om två år kommer en ny läroplan med nya betyg och lärarna måste ständigt vidareutbildas. Som projektarbete kan man arbeta med det ett tag men inte hela tiden, säger hon.

Men hon tror att Mariaskolan kan ha ett försprång framför andra grundskolor i Stockholm då det gäller genusarbete.

– När jag började här märkte jag att intresset från lärarna är väldigt stort och att eleverna är väldigt medvetna. Jag tror att vi kommer vara en ledande skola som jobbar med det perspektivet i framtiden, säger hon.

Även om Mariaskolans arbete till viss del har avstannat så är det den enda skolan som enligt söktjänsten ”jämför skolor” på Stockholms stads hemsida utger sig för att fokusera på genus och jämställdhet. Och Kristina Henkel rekommenderar Mariaskolan som den skola i Stockholm som i alla fall har haft bäst arbete.

– Om man tittar på Stockholm så är det inte många grundskolor som arbetar med genus och jämställdhet. Det finns andra kommuner där man jobbar mer med det, som till exempel Falun och Sollefteå, säger hon.

Hon tror att ansvarsrollen är ett av problemen då det gäller att genomföra arbetet i grundskolan.

– Jag tror att det faller lite mellan stolarna. Ledningsgruppen tycker att det är lärarnas ansvar att driva frågan. Men lärarna kan oftast inte prioritera det eftersom de inte hinner. Man måste helt enkelt integrera det i kursplanen, säger hon.

I läroplanen står att varje grundskola ska föra in genus och jämställdhet i utbildningen, i hur stor grad man sedan väljer att göra det är upp till ledningen. Ännu finns ingen statistik på hur många av Stockholms grundskolor som arbetar med genus och jämställdhet eller hur mycket tid de lägger ner på arbetet. Staffan Jägerstedt, personalavdelningen på utbildningsförvaltningen i Stockholms stad, tror att det ser väldigt ojämnt ut mellan skolorna. Men i mars sökte förvaltningen pengar från Skolverket för att från kommunens sida kunna arbeta med ett bättre uppföljningsarbete och hållbart jämställdhetsarbete i skolan.

– Många föräldrar hör av sig och vill veta vilka skolor som arbetar med genus. Det finns ju ett bättre arbete på förskolan och då vill de veta hur de kan komma vidare. Efterfrågan är stor och det här kommer antagligen att bli en stor konkurrensfråga mellan skolorna i framtiden, säger han.

Genom uppföljningsarbetet kan förvaltningen försöka ta fram en siffra eller ett index på skolornas genusarbete. Om kommunen får pengarna så kommer den i första hand att satsa på bland annat utbildning i skolor som redan driver ett arbete och är engagerade i frågan.

Staffan Jägerstedt håller med rektor Karin Broström om att det på grund av att skolan har stora krav på sig är svårt att driva ett bra arbete, men han tror att ett tydliggörande av genusarbetet kan främja det.

– Skolan har en väldigt stor arbetsbelastning men jag tror att det är positivt att vi skapar lite ringar på vattnet. Det är inte bara betungande, säger han.

Framför allt ska förvaltningen satsa på att jobba utifrån skolledningen, Staffan Jägerstedt tror att det kan få störst genomslagskraft. Och även om Stockholms grundskolor inte har något tydligt arbete med genus så tror han att det kan komma att förändras.

– Jag tror absolut att det inte bara slutar med ett projekt utan att den långsiktiga följden blir en fortsatt utveckling av arbetet, säger han.

På Mikael Perssons lektion sitter en grupp på tre elever och diskuterar de svarta och vita schackrutorna med beskrivningar som vanligtvis appliceras på kön och kommer fram till att de inte stämmer utan bara handlar om fördomar.

– Det är lite sexistiskt att tänka så ja, ganska rasistiskt egentligen, säger en pojke.

– Det är viktigt att prata om det här för det finns överallt och man ska ju inte dela upp personer efter kön, svarar en flicka.

De berättar att det här är en ny övning men att de brukar arbeta med genus ganska ofta med lärare som är engagerade i frågan.

Mariaskolan har fått pengar från Skolverket för att kunna föra dokumentation över skolans genusarbete och se hur man kan förbättra det. Det är Mikael Persson som håller i dokumentationen och han hoppas att den kan bli en nystart för skolan att börja fokusera på genus- och jämställdhetsfrågor igen.

– Det krävs utbildning och fortbildning av lärare och en beslutsamhet från ledningen för att driva igenom ett bra arbete. Förhoppningsvis blir det här en grund för att damma av arbetet och börja om igen, säger han.