Socialstyrelsens nya riktlinjer förordar kognitiv beteendeterapi (KBT) som primär behandlingsform vid behandling av depression och ångest. KBT syftar, förenklat beskrivet, till beteendeförändring utan att vara inriktad på orsaker till problematiken. Socialstyrelsen skriver: ”Psykologisk behandling med framförallt kognitiva och beteendeinriktade terapier/kognitiv beteendeterapi (KBT) i olika format prioriteras mycket högt vid i princip alla tillstånd.”

Psykodynamisk terapi, som förenklat beskrivet är en djupgående terapiform som utgår från hur individen utvecklats med sin historia, omnämns inte. Inte heller omnämns några andra terapiformer (som bildterapi, musikterapi etc). Riktlinjerna innehåller inte heller några politiska eller sociala reflektioner överhuvudtaget. Inga som helst kopplingar görs mellan psykisk sjukdom/ohälsa och sociala och ekonomiska faktorer.

Det som är bra med förslaget är att medicinsk behandling inte sätts främst. Men att Socialstyrelsen går in och helt prioriterar en terapiform framför andra är märkligt på flera sätt. Dels eftersom det ger uttryck för en uppfattning om att människor med depression/ångest skulle vara lika varandra. Att en lösning skulle passa alla.

Det är också märkligt att det råkar vara den billiga, snabba terapiformen som ”prioriteras mycket högt vid i princip alla tillstånd”. En terapiform som enligt Socialstyrelsen verkar kunna utföras lika väl av människor som gått korta KBT-kurser som av psykologer med sex års utbildning.

Det råkar även vara den terapiform som fokuserar på individens egen möjlighet att ändra sitt beteende, som betonar individens ansvar för, och delaktighet i, sina egna problem.

Det råkar dessutom gälla behandling av sjukdomar som i hög grad drabbar kvinnor. Lite tillspetsat kanske, men jag kan inte låta bli att undra om det är en tillfällighet att de som oftast drabbas av utmattningsdepression, nämligen högpresterande kvinnor, nu också ska prestera sitt eget tillfrisknande.

Det är svårt att inte se Socialstyrelsens nya riktlinjer som en del av en samhällsutveckling där snabba lösningar, synen på individen som orsak till sina egna problem och snävt ekonomiskt tänkande tar över allt mer. Därmed inte sagt att KBT är en dålig terapiform.

Att söka orsaker till psykisk ohälsa är skrämmande eftersom det berättar saker om oss och vårt samhälle som vi inte vill höra. Det synliggör förtryckande strukturer och övergrepp. Det för upp det nedtystade till ytan. Att bryta beteendemönster som sådana, utan att fördjupa sig i orsakerna, kan vara ett nog så stort arbete, men blir ur samhällets perspektiv – fullständigt ofarligt.