Ylva, en 55-årig desillusionerad gymnasielärare med ett förflutet i 70-talets vänsterrörelse, är på väg för att tillbringa en sen höstvecka på lantstället Nylyckan. När hon kommer fram till det älskade sommarhuset märker hon att allt inte är som det ska. Värmen är på men dörren låst. Någon är där, någon med nyckel. Det är den 30-åriga sonen Stefan, det svarta fåret. Nazisten Stefan, som varit borta i fem år och som Ylva trodde var förlorad för alltid. Nu är han tillbaka på Nylyckan för att ägna sig åt hobbyn fågelskådning.

Naziståren är förbi, säger han, och efter en trevande start börjar mor och son långsamt närma sig varandra. Så dyker den gamla nassevännen Tomas upp och plötsligt är våldsspiralen igång igen. Vad har Stefan egentligen haft för sig i alla år?

Under den nästan deckarliknande ramstoryn behandlar Fågelskådaren i första hand en förälders skam och skuldkänslor när ett barn hamnar snett åsiktsmässigt. Om att stänga in sig i garderoben och dunka huvudet i väggen för att döva tanken Vad har jag gjort för fel?. Samma förtvivlan och skuld som när ens barn blir psykiskt sjukt. Som när ens barn dör.

Boken handlar också om en mors desperata försök att komma nära sonen bortom politiska åsikter. Om hur en tvingad samvaro kan utmynna i en fördjupad relation, och hur ömhet kan födas efter lång tid av förakt.

Romandebuterande Göran Moldén (född 1954) väver in ett allvarligt ämne i en psykologisk thriller-ram. Formen känns lovande.

Spänning, liksom humor, kan ju ofta hjälpa till att föra fram och förstärka ett underliggande budskap. Boken är välskriven och lättläst. Den är spännande samtidigt som den tar upp ett angeläget ämne. Den till synes omöjliga föräldrakärleken är vackert och finstämt skildrad utan att för den skull bli sentimental.

Ändå lämnar Fågelskådaren mig tämligen oberörd. De politiska motsättningarna mellan den vänsterliberala Ylva och hennes högerextreme son, som skulle kunnat utvecklas till en intressant diskussion med ideologiska förtecken, ställs aldrig på sin spets. Istället tjänar boken på att läsas som en lågmäld thriller med familjerelationen i fokus. Då kommer den till sin rätt och blir läsvärd.

Göran Moldén är lärare, har tidigare skrivit lyrik och dramatik och varit publicerad i bland annat Ordfront Magasin.

[email protected]