Sedan hösten 2002 har Gunilla Boëthius arbetat med pjäser om bemötandet av funktionshindrade och deras anhöriga. Tillsammans med ensemblen i Östra teatern visar hon nu sina pjäser på Rosenlundsteatern på Söder. När Lillan kom till jorden och Mohikan med vita strumpor har turnerat över hela Sverige, främst inom vård- och socialsektorn, i skolor och i särskolor. Framgångarna har varit stora och nu hoppas Gunilla Boëthius att även oinvigda ska få chansen att bilda sig en uppfattning om vad det innebär att som tonåring ha ett funktionshinder.– Mohikan med vita strumpor är egentligen en pjäs om att vara ung och visar hur svårt det är. Sexualitet och kamratskap, utanförskap och mobbning, livslust och livsförtvivlan är centrala teman. Sen är det klart att de funktionshindrade har det oändligt mycket tuffare än vanliga ungdomar, säger Gunilla Boëthius.I pjäsen får vi följa tre skolungdomar med olika former av funktionshinder. Här finns Svante, en cp-skadad begåvning som sedermera blir punkare med mohikanfrisyr, Emma, som har ryggmärgsbråck och inte kan acceptera sin otympliga kropp och Lina, som får diagnosen autism först i fjärde klass och som vill vara isbjörn – världens ensammaste djur. Rollfigurerna är baserade på ett antal djupintervjuer. En del har spetsats till, annat mjukats upp.– En del jag fick höra, om mobbning till exempel, var så otäckt att när vi försökte gestalta det blev det för mycket, säger Gunilla Boëthius.

Det hela började när Gunilla Boëthius son fick diagnosen DAMP. Genom sitt engagemang i Riksförbundet rörelsehindrade barn och ungdomar, RBU, lärde hon känna föräldrar till barn med funktionshinder av olika art. Här träffade hon skådespelerskan Jill Runestedt, som föreslog ett samarbete. Gunilla Boëthius kände genast att här kunde hon göra något. Tillsammans sökte de och fick bidrag från Allmänna arvsfonden, och arbetet drogs igång.Gunilla Boëthius berättar med värme om inspirationskällorna till pjäsens rollfigurer.– Det här är fantastiska personer med glöd och vitalitet. Det är när man inte kan vara perfekt som man får kamplust och vågar göra uppror.Humor är ett viktigt inslag i pjäsen. Det är en självklarhet för Gunilla Boëthius.– De människor jag träffat har alla självdistans. Det måste man ha för att orka med. Pjäsen får inte bli gnällig bara för att den behandlar ett tungt ämne.Gunilla Boëthius vill synliggöra ett samhällsproblem och ändra allmänhetens syn på en utsatt grupp:– Handikappade har väldigt låg status i dag. Man föreställer sig en grå värld, men de här människorna är det inte synd om – de är spännande!

Efter de stora framgångarna med pjäserna bestämde sig Gunilla Boëthius för att fortsätta med ämnet. En uppföljare under arbetsnamnet När Lillan flyttar hemifrån är redan på planeringsstadiet. Nu vill hon skildra övergången till vuxenlivet, vad som hände sedan med Svante, Emma och Lina.– Det är viktigt att exempelvis belysa hur svårt det är med arbete för vuxna med speciella behov, när skolan är slut och man måste skapa sig ett eget liv, berättar Gunilla Boëthius. Personer med fysiska funktionshinder har inte enligt LSS rätt till sysselsättning på samma sätt som personer med mentala funktionshinder, utan förväntas istället söka jobb på samma premisser som helt friska människor.Visst låter det som att den tredje pjäsen behövs. Men som så ofta har indragna bidrag satt käppar i hjulet. Allmänna arvsfonden vill inte ställa upp med mer pengar då de tycker att arbetet är avslutat. Eldsjälarna i Östra teatern ger dock inte upp för det. En uppföljare ska det bli, förr eller senare.Måndag 20/11 och tisdag 21/11 spelas pjäserna När Lillan kom till jorden och Mohikan med vita strumpor på Rosenlundsteatern, Rosenlundsgatan 12 i Stockholm.