Planen för Vårsalongen på Liljevalchs i år var att visa mer konst gjord utanför Stockholmsområdet. Delar av juryn hämtades från institutioner i södra Sverige. Men det är som vanligt.

Nära 60 procent av de 131 deltagarna kommer från Stockholm med kranskommuner. Många gulliga djur, inte de plågade eller utsatta, utan hundar, grisar, får, kalvar, hästar och hjortar som sedda av människan. Många djur, liksom annan förmodad hela-landet-konst som en viking, sagomotiv och solnedgång, har gjorts av Stockholmskonstnärer.

Vårsalongen är viktig ur konstens synpunkt. Publiken strömmar till. Vårsalongen är konstens chans.

Men det som visas på Liljevalchs är inte representativt varken för Stockholms konstscen eller någon annan.

Till ljuspunkterna ur Stockholms horisont hör graffitimåleri med textila inslag av trion Lars Hjertstedt, Karin Simonsson och Kerstin Simonsson. De kallar sitt verk Rubba gärna mina cirklar, vilket är kreativitetens grund.

Människorna gestaltas ofta i svåra lägen, men Kalle Enok Lindmark (född 1987), studerande vid Pernbys målarskola, gestaltar barn med fin och självständig uttryckskraft.

Konst med politiskt eller samhälleligt perspektiv finns sparsamt bland dessa inåtvända bilder. Men Erik Sigerud har gjort en effektiv parafras på da Vincis Nattvarden, men klär gestalterna i kostym och låter händerna släppa ifrån sig färg som vore det blod. Religionsdebatten har satt spår. Staden är ett kärt motiv. Här finns klassiskt nysakliga gatumotiv, broderad Söderidyll och dystopier där förortens tegelstenar förvandlas till ruiner.

Den fotografiska bilden är Vårsalongens starka sida. Om våld berättar Aida Chehrehgohsa i sitt iscensatta fotografi av stridande, men inte soldater utan vanliga människor, ett socialt slagfält då våldet tränger in i vardagen, in i familjen.

Hans Anderssons skrotskulptur Gårdvar bär som människans evige (och ödesdigre) vakthund krigsfartyg på ryggen, medan Lars Brunström fångat en paddas språng i lera. Det finns få verk som rör hoten mot naturen och klimatet.

Så trots att det finns många nedstämda människor i Konstlandet Vårsalongen, får vi dåligt reda på tänkbara orsaker. Kanske beror det på att Vårsalongen inte gett tillräcklig plats för den mer kvalitativa konsten.

Samanlagt visas 245 verk av 131 konstnärer, 71 kvinnor och 60 män. Den yngsta är 19 år och den äldsta är 77. Till salongen sökte 2 014 personer, ett par hundra fler än förra året.