Fria Tidningen

Åtgärder mot diskriminering ska inte preciseras i lagtext

Att lagstifta om aktiva åtgärder för att främja lika rättigheter löser inte problemen med diskriminering i arbetslivet, menar regeringens utredare Ann-Marie Morhed. Men Diskrimineringsombudsmannen är av en annan uppfattning.

På uppdrag av regeringen har utredaren Ann-Marie Morhed gjort en utredning om aktiva åtgärder för att främja lika rättigheter inom arbetslivet.

Uppdraget var att se över om de aktiva åtgärder som jämställdhetslagen och diskrimineringslagen föreskriver har varit effektiva. Det gäller bland annat krav på upprättande och uppföljning av jämställdhetsplan, lönekartläggning och löneanalys. Hon skulle också se över om kraven på åtgärder kunde göras mer tydliga.

Men enligt Ann-Marie Morhed hjälper det inte att lagstifta om detaljerade regler för hur arbetsköparen ska skapa jämställdhet inom sin verksamhet.

– Resultatet av utredningen visar tydligt att en precisering av kraven gör dem ineffektiva. Preciseringen måste istället komma från verksamheten. Samhället kan inte hitta på vad verksamheten ska göra, säger hon.

Istället måste lagen inrikta sig på att arbetsköparen ska bedriva ett kontinuerligt arbete med att analysera vilka hinder som kan försvåra främjandet av lika rättigheter och möjligheter inom verksamheten.

– Om vi till exempel går in och leder lönekartläggningen gör det inte att klyftorna blir större men det tar inte bort dem heller. Vi har sett att det finns bristande modeller och metoder för ett förebyggande arbete men det är svårt att beskriva hur det ska förbättras i en lagtext. Då drar vi slutsatsen att verksamheten måste göra jobbet själv.

Men diskrimineringsombudsmannen Katri Linna är kritisk till utredningen. Hon menar att det behövs mer detaljerade krav i lagen. Annars tror hon att det blir svårt för arbetsköparen att utläsa sina skyldigheter.

– Utredningen föreslår i och för sig en utvidgning av lagen men samtidigt går den inte på djupet, vilket den borde göra. Jag tycker personligen att man borde skärpa till lagen. Om man till exempel ska arbeta för att arbetsgivare inte ska ta diskriminerande hänsyn vid rekryteringar så är det naturligt att det borde vara lagen som ställer specifika krav. Till exempel att i förväg fastställa vilka kvalifikationer som krävs för uppgiften, säger hon.

Hon tror inte heller att tillsynen blir effektiv om Diskrimineringsombudsmannen, DO, själva ska kontrollera alla landets arbetsköpare.

– Lagen har från början varit en fråga för arbetsgivaren och fackförbunden. Men bristen på deras aktiva roll har gjort att DO har fått vara granskare och se till att arbetsgivaren lever upp till lagens krav. En annan, mer preciserad, lagstiftning skulle kunna göra att det blir lättare för facken och arbetsgivaren att få en aktiv roll.

Men Anne-Marie Morhed tycker inte att all kritik är befogad.

– Jag tycker att det är konstigt att hon kommer med kritik, som själv har suttit med som expertråd i utredningen. Då skulle jag vilja fråga henne hur man ska precisera lagstiftningen. Ingen har tagit upp sådana förslag och om det hade funnits sådana krav som man kunde ställa så borde någon ha tryckt ur sig dem, säger hon.

Hon kan dock förstå kritiken om DO:s övergripande ansvar för tillsynerna vilket hon säger att de har diskuterat.

– Meningen är att DO inte bara ska söka syndabockar utan också ska bidra med sin erfarenhet ute i verksamheten och komma med förslag på hur man kan sätta upp mål.

Fakta: 

Utredningens förslag

• Arbetsgivare ska fortsatt vara skyldiga att bedriva ett aktivt arbete mot diskriminering, men får själva styra över hur detta ska utformas.

• Arbetsköparna blir skyldiga att redovisa att detta arbete bedrivs systematiskt och målinriktat.

• Arbetsköpare med färre än 25 anställda undantas från lagens krav. I den nuvarande lagstiftningen går gränsen vid 10 anställda.

• Lagstiftningen utvidgas till att omfatta samtliga diskrimineringsgrunder: könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller alder.

Källa: Regeringen

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Hon blev hånad på asylboendet

Sirwan sökte asyl i Sverige men blev illa bemött av andra asylsökande. Nu hoppas hon på ett särskilt hbtq-boende för flyktingar.

© 2024 Stockholms Fria