Projektet är omfattande och ska fram till juni sätta fokus på tillgänglighet som demokratifråga genom konstverk, seminarier, framträdanden och handgripliga tillgänglighetsåtgärder som tejpade ledspår för synskadade. Under några majdagar intar dessutom Marschen för tillgänglighet, handikapprörelsens aktionsdag för tillgänglighet, Kulturhuset med fest och utdelning av Utrota apartheid-priset.

Redan vid invigningen var projektet i full gång med mingel, uppträdanden och tal. Bland invigningstalarna fanns Susanne Berg från tankesmedjan Independent living institute (ILI), som pratade om tillgänglighet som en demokratifråga.

– Om du inte kommer in, inte får tillgång till information på ett sätt som du kan ta till dig, eller inte får kommunicera på ett språk som du eller andra kan förstå, kan du inte bli hörd. Och då försvinner den demokratiska debatten, säger Susanne Berg. Finns ingen debatt och information, då har man ingen röst och då har man basically ingen rösträtt heller skulle jag vilja påstå.

Här kan konsten och kulturen bidra till en förändring, menar hon.

– Jag tror att konst- och kulturyttringar kan skaka om den här bilden av normaliteten och ifrågasätta både den bild som folk inom normaliteten har av sig själva och den bild de har av oss som funkisar. Det tror jag kan behövas, annars blir det bara en fråga om teknikaliteter.

Fröet till projektet såddes för två år sedan när Po Hagström kom i kontakt med Händelseriket, ett upplevelserum för människor med flerfunktionshinder.

– Jag frågade: om man både saknar syn, hörsel och rörelseförmåga, vad kan man göra ute i samhället då? Personalen där berättade att man åkte runt och tittade på samtidskonst på Moderna, Magasin 3 och så. De försökte hitta bra utställningar som passar. Så då hade vi samtidskonstutställningar på Händelseriket. När vi hade haft tio utställningar visade det sig att många, däribland ILI, ville vara med och göra någonting mer av det där och då föddes det här projektet.

I höst fortsätter projektet som en vandringsutställning över hela landet. Kulturhuschefen Eric Sjöström hoppas att samarbetet tills dess ska ha bidragit till Kulturhusets tillgänglighetsarbete.

– Nu håller vi kontakt med enskilda människor, föreningar och organisationer som vi kan ha som samtalspartner framöver, och det tycker jag är den största vinsten, säger han. För det kan vara svårt om man inte själv är funktionshindrad att veta hur man ska tänka och göra, så det är jätteskönt att ha vänner.

Hur kan Kulturhuset bidra till ett mer tillgängligt kulturliv?

– Det var en bra fråga, säger han efter att ha funderat en stund. Jag tycker att ett kraftigt statement är att vi gör detta till exempel och förhoppningsvis inspirerar andra museer, teatrar och konsertanläggningar. Annars måste jag nästan få be att fundera på det. Likaväl som att vi vänder oss till alla åldrar måste vi vända oss till alla som har olika funktionsmöjligheter. Vi är bra på hissar och fysisk tillgänglighet, det är vi. Men det är ju en sak att komma in igenom en dörr och kunna köpa sin biljett, en annan aspekt är att gå djupare in i det hela och titta på våra utställningar. Verken kanske hänger för högt, det kanske är för mörkt eller vad det nu kan vara, och där tror jag vi har lite mer att tänka på. De fysiska förutsättningarna i huset är ganska bra, men sedan måste vi börja tänka på hur vi gör de konstnärliga verksamheterna. Det ser jag som en pågående och ganska lång process, konstaterar Eric Sjöström.