När jag pratar med Johannes Sandreyo har han nyss kommit hem från bokmässan i Göteborg, där han upplevde att det fanns ett stort intresse kring hans bok Ung, bög och jävligt kär. Titeln såväl som omslagsbilden är kaxiga och jag frågar hur han tror att det påverkar uppmärksamheten kring boken.

– Jag har fått många positiva reaktioner, säger Johannes, som ville sätta ordet bög i ett positivt sammanhang. Det hörs och syns vad det är för bok och ungdomar som letar efter en bok med hbt-tema hittar den lätt, fortsätter han.

Johannes vill att också föräldrar, lärare, kuratorer och andra som jobbar med ungdomar ska läsa boken, som han hoppas kan ge redskap och språk för att lättare kunna prata om hbtq-frågor.

– Jag skrev boken för att inspirera tonåringar att våga komma ut som homo- och bisexuella, säger Johannes. Bögar finns överallt och jag hoppas kunna bidra till att nyansera bilden av bögar genom Emilio, förortsvärsting, fotbollsspelare och player.

Själv kom Johannes ut för familjen när han var 14 år och för vänner och klasskompisar när han var 17 år. På frågan vad han tror att det beror på att han vågade komma ut så tidigt svarar han:

– För mig har kärlek och relationer alltid varit det viktigaste i livet och ingenting har sedan jag kom ut fått stå i vägen för att uppleva detta. Dessutom är det viktigt att visa den yngre generationen hbtq-personer att vi finns där, stolta och okrossbara tillsammans.

Ung bög och jävligt kär är ganska ensam i sitt slag då det finns få böcker för gymnasieungdomar om hbtq-frågor och framför allt ungdomsromaner med bög- och lebbpar i huvudrollen.

– När man är 15 år behöver man identifiera sig med någon, menar Johannes, och berättar att många bögar i 40-50-årsåldern hört av sig för att säga att detta är boken de hade velat ha när de var unga.

– Bokens huvudperson, Filip, bygger på mig, säger Johannes. Han är mer av en stereotyp ung, drömmande bög.

Johannes berättar att det också var hans egen dröm att träffa den vanliga killen i gänget, som man vet finns men som har svårt att komma ut.

Johannes valde Aspudden som plats för sin berättelse eftersom han gillar de mysiga miljöerna som han tycker passar perfekt för en ungdomsroman. Själv växte han upp i Botkyrka med kriminaliteten runt hörnet och började tidigt jobba som teaterlärare för ungdomar som hamnat på glid.

Om Johannes får bestämma kommer vi se fler personer under 20 år som vågar komma ut och fler som öppet håller varandra i handen.

– Man vet ju att de finns överallt, säger han.