Med mycket energi och livsglädje skriver Sandreyo om kärlek, vänskap, förståelse och att som tonåring försöka hitta sig själv.

Filips är den karaktär vars känslor beskrivs mest ingående och det är kärleksrelationen med Emilio som står i centrum för berättandet. Samtidigt innehåller boken tänkvärda sidohistorier om ungdomskriminalitet och barn och ungdomars utsatthet för vuxenvärldens dysfunktionalitet såväl hemma som i skolan.

Genom att låta Emilio, kriminell och fotbollspelare, träda fram som bög och visa sin kärlek för Filip krossar författaren förutfattade meningar om vem som är homosexuell. Att bögar finns överallt är ett centralt budskap i boken. Tyvärr bygger Sandreyo istället vidare på andra schablonbilder om till exempel konstnären Janet, Filips granne och vän, som ganska töntigt vid flera tillfällen får epiteten hippie och bohem och som måste måla, givetvis med oljefärg, vid plötslig inspiration. Emilio som är adopterad från El Salvador benämns latinon och tillskrivs egenskaper man då förväntas ha enligt myten, som att vara förförare, hjärtekrossare och att ha rytmen i blodet. Benny, tillika Viveka, en annan lärare på skolan, har båda extrema karaktärer, Benny som den engagerade och Viveka som den sura och vresiga, vilket gör det svårt att se dem som personer och istället uppfattas de mer som karikatyrer.

Ung, bög och jävligt kär är definitivt en samtidsroman om man ser till språket som i dialogerna innehåller tidsenliga uttryck och referenser till personer som Dr Phil. Känslorna är dock tidsöverskridande och jag tror både unga som äldre kan lära sig något och underhållas av boken.