Ramini har i mer än 50 dagar hungerstrejkat utanför LO-borgen, för att få sitt jobb tillbaka. I somras blev han avskedad från sitt jobb som vårdare i Botkyrka kommun.

– Jag har inte tänkt på hur länge jag ska göra det här utan det blir kroppen som får avgöra. Jag har ont i magen, i huvudet och är yr. Om det fortsätter tills jag inte kan gå längre så kommer jag antagligen bli intagen för tvångsvård. Jag hoppas att jag kan få hjälp innan det, säger han.

Det var för fyra år sedan som han tog upp missförhållanden på sin förra arbetsplats. Enligt honom handlar det om vanvård och till och med misshandel av vårdtagare. Men arbetsgivaren tog inte tag i problemet.

– Ledningen var medvetna om vad som pågick och anhöriga hade tidigare klagat. Då drev de mig fram och tillbaka och jag fick varningar och blev avstängd och den andra personalen behandlade mig illa. När jag inte fick hjälp av facket så fanns det inget annat alternativ än att börja hungerstrejka, säger han.

Redan i juni började han sin första hungerstrejk. Men efter en uppgörelse mellan Kommunal och arbetsgivaren så kom de överens om att han skulle omplaceras.

Det gick han inte med på och avskedades när han inte dök upp på den nya arbetsplatsen. Han vill ha sitt jobb tillbaka och kräver att arbetsgivaren gör en utredning av hur han har behandlats.

Till ETC Stockholm säger Anne Saaristo, chefen för vård- och omsorgsavdelningen i Botkyrka kommun, att Ramini inte kommer få jobbet tillbaka. Och facket anser att de har gett honom bra stöd.

– Vi tycker att vi har företrätt honom så bra vi har kunnat. Han fick jobbet tillbaka enligt den uppgörelsen vi gjorde i juni men går man inte tillbaka till arbetet blir resultatet att man blir avskedad, säger Per Holmström, Kommunal, till LO-tidningen.

På onsdagen följde han med polis och vårdtagare för att göra en hälsokontroll. Enligt honom var levervärden- och blodvärden ganska bra men han har minskat mycket i vikt. Förhoppningen är att han kan få gehör för sina krav snart.

– Facket var här i tisdags och sa att vi kunde sitta och diskutera med arbetsgivaren och att de har sagt att de kan tänka sig göra en granskning. Men det visar sig att arbetsgivaren har ändrat sig och att de bara kan sitta och lyssna på mig men inte göra något för att hjälpa mig. Vad skulle det göra för skillnad?