Barnpoesifestivalen 2010 består av en poetisk musikteaterpjäs om två systrar vars mamma dör, berättar Madeleine Grive. De vill fira pappans födelsedag, men har inte receptet till tårtan, för det har mamman. Så då ger de sig ut i skogen för att fråga fåglarna hur man får vingar, så att de ska kunna träffa mamman. I skogen träffar de Snorkråkan och Olyckskorpen och är med om en massa äventyr innan de kommer hem igen.

När jag hör ordet poesifestival är det inte denna typ av produktion jag personligen i första hand relaterar till. Madeleine förklarar att festivalen har utvecklats genom åren och på senare tid mer antagit formen av en föreställning med en ramberättelse omkring, där föreställningen i sig är magisk och poetisk och utspelar sig i någon form av övervärld så att hela upplevelsen blir till poesi. Numera har varje festival en speciell tematik, för året är det fåglar. Ett inslag som däremot varit med ända från början är att barnpoeter medverkar på scenen.

– Vi har en tävling för barn som skriver dikter utifrån festivalens tema, säger Madeleine. Sen väljer vi några av alla bra dikter vi får in och stoppar in dem i föreställningen, där barnen själva får läsa upp dem.

Barnpoesifestivalen samarbetar också med olika skolor, där lärare sätter igång diktskrivandet i klasserna i samband med festivalen. Eftersom detta blivit så populärt har verksamheten startat en Poesifabrik som har öppet året runt. Med denna turnerar 10TAL runt på olika bibliotek och skolor.

– Det viktiga är att stimulera barns skrivande överhuvudtaget, poängterar Madeleine.

10TAL arrangerar också en Poesifabrik på Stadsteatern under Barnpoesifestivalen. För att få vara med i diktfabriken krävs anmälan, som man kan göra via Stadsteaterns hemsida.

På poesifabrikerna brukar man prata om vad en dikt är för något, och att en dikt kan uttrycka och handla om vad som helst, till och med fotboll. Åldergränsen till poesifabriken är 8 år, men själva festivalen är öppen för alla åldrar.

– Det är en riktig familjeföreställning, menar Madeleine. Fyraåringar kanske kommer att skratta åt Snorkråkan, medan tonåringar kanske tycker att det är spännande att det finns sextonåringar som medverkar på scenen.

Madeleine tror inte att det är så stor skillnad på poesi för vuxna och poesi för barn. En av anledningarna till att hon ville driva festivalen var för att visa detta. Själv läste hon till exempel mycket Harry Martinson och Werner Aspenström som barn, och genom åren har man presenterat material av bland andra Tomas Tranströmer, Karin Boije och Bob Hansson inom ramen för festivalen.

Men i stället för att arbeta utifrån hopsamlade texter, arbetar Barnpoesifestivalen nu i år utifrån ett originalmanus av Kristina Sigunsdotter. Ulf Stark har skrivit sångtexter och Georg Riedel musiken. medverkar gör bland andra Dogge Doggelito.

– Dogge spelar Love Bird Doggelito och håller till i ”barren” [baren, fåglar stavar inte så bra] i skogen dit systrarna kommer. Han kommer att framföra egna låtar med fågeltema och fågelrekvisita.

En annan som har full koll på Barnpoesifestivalen är Madeleines dotter Siri Grive, tretton år. Första gången hon medverkade på scenen var hon fem år. Då var hon statist och sjöng, nu spelar hon en av huvudrollerna, Lillasyster Stormhatt. Siri tycker att det finns många bra saker med Barnpoesifestivalen 2010.

– Barn får höra vackra dikter och så är det fina känslor i själva föreställningen om de här två flickorna som vill hitta sin mamma, säger Siri. Det är väldigt roligt och med fin musik.

Siri skrev mer poesi när hon var yngre och hon läser inte dikter så ofta heller, men hon tycker om det – ”om det är bra poesi”. Bäst tycker hon om att lyssna på poesi vid författaruppläsningar, eftersom författarna då lägger in de känslor de tänkte på från början när de skrev. Precis som mamma tycker inte Siri att det är någon större skillnad på barn- och vuxenpoesi.

– Det är väl olika sätt man uttrycker sig på och olika ord man använder, men själva känslorna är nog ungefär samma, tror Siri. Det är väl lika på det sätt att alla tänker olika. Det är ganska likt.

Jag avslutar med att fråga regissör Madeleine Grive varför hon tycker att man ska komma till Barnpoesifestivalen 2010?

– För att det är så fantastiska medverkande författare, kompositörer, musiker och skådespelare. Och för att man kommer att bli alldeles varm om hjärtat och gå ut därifrån salig!