Vad gjorde ni i Västsahara?

– Vi åkte till El Aaiun, jag och två kompisar från klassen och en lärare, där vi träffade den västsahariska lokalbefolkningen. Vi var hela tiden förföljd av civilpolisen och redan första dagen blev vår lärare nedkallad av polisen som sa att vi inte får tala med lokalbefolkningen. Men det gjorde vi ändå, efter någon dag. Vi mötte 60-70 västsaharier som berättade om att de fått sina familjemedlemmar bortförda av polisen och om sin svåra situation. Polisen förföljde oss hela tiden och visste var vi var.

Vad var det som hände i går?

– Vi kom tillbaka upp till hotellet, och var där i kanske fem minuter innan polisen kallade ner oss. Det var fem civilklädda poliser som hävdade att det finns en lag om att vi inte får prata med lokalbefolkningen. Då frågade vi om vi fick se ett dokument på den lagen men det vägrade de, de sa att vi var välkomna i landet så länge vi inte pratar med västsaharierna. De fixade bussbiljetter till oss, trots att det var fullbokat.

Var befinner du dig nu?

– Just nu är jag i Agadir i Marocko. Vi har åkt buss hela natten.

Hur reagerade du på polisens agerande?

– Vi försökte ta det lugnt och ville inte provocera utan frågade bara om vi fick se det här dokumentet. De västsaharier som vi pratade med visste också att polisen var efter oss men vi struntade i det och bara körde på och åkte till nästa möte.

Vad är syftet med resan?

– Det handlar om konflikten och att få en helhetsbild av situationen. Hur västsaharierna känner för ockupationsmakten och hur det är att leva under det vardagliga förtrycket. Det är så uppenbart att de är förföljda hela tiden, för polisen ville verkligen inte att vi skulle prata med lokalbefolkningen.

Vad har du för tankar och känslor efter de besök ni har gjort?

– Man vill verkligen göra något för alla västsaharierna man träffade. De drog nästan i en och alla ville berätta sin historia om sina familjmedlemmar, att de blivit tagna av polisen och hur förtryckta de är. Och de ville att vi skulle sprida vidare det till omvärlden så att den agerar. Vi fick ett videoklipp på när vi frågade om de känner till att Marocko tar alla deras resurser och om de får ut någon egen vinning. Då sa att de känner till det men att de inte gsör någon vinst på allt det som Marocko exploaterar.

Vad gör ni nu?

– Nu ska vi till Algeriet, till de flyktinglägren för västsaharier i Tindouf och vara där i fem veckor.

Vad kommer ni göra av det ni hör och upplever när ni kommer hem?

– Vi kommer att åka ut i klasser och föreläsa om ockupationen och försöka betona vad varje individ kan göra för att bojkotta Marocko, som att inte köpa grönsaker till exempel. EU och Marocko har också många avtal, bland annat fiskeavtalet, där det nu ligger det en förfrågan om att inte godkänna det. Det är väldigt viktigt att man pressar på om det. Jag kommer att berätta hur mycket de lider av förtrycket. Det har pågått i 35 år och fortfarande syns det väldigt lite i media om det, och det är få som vet om det. Så det är viktigt att det kommer ut.