Martin Garat •

- Vi kommer aldrig mer att utsätta gruvarbetare i vårt land för så farliga och omänskliga förhållanden som de som rådde i den här gruvan. Inom tre månader ska lagarna förbättras, lovade presidenten Sebastián Piñera i oktober förra året då 33 instängda gruvarbetare räddades ur San José-gruvan utanför staden Copiapó.

Den då nyvalde presidenten och mångmiljardären Piñera ökade sin popularitet genom att engagera sig starkt i räddningsarbetet. Han säger sig vilja modernisera Chile och höja levnadsnivån till sydeuropeisk nivå.

- Det handlar inte bara om att sitta vid samma förhandlingsbord som de europeiska länderna. Vi måste behandla våra arbetande män och kvinnor på samma sätt som där, sade Piñera när Chile blev medlem i den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD för ett år sedan.

Men trots presidentens löften väntar Chiles gruvarbetare fortfarande på skärpta lagar. Därför driver nu det internationella gruvarbetarfacket ICEM en kampanj för att öka säkerheten i Chiles gruvor. Under de senaste åren har det skett ett tjugotal allvarliga olyckor med sammanlagt ett trettiotal dödsoffer.

ICEM:s krav ligger i linje med Piñeras tidigare löften. De kräver bland annat att Chiles regering skriver under den internationella arbetsorganisationen ILO:s konvention om hälso- och säkerhetsföreskrifter i gruvor. Företrädare för ICEM lade fram sina åtgärdsförslag vid ett möte med Piñeras medarbetare i början av året men hävdar att de bemöttes med nonchalans. ”Nu när den internationella pressen har åkt hem efter räddningsarbetet är det precis som förr med säkerheten i Chiles gruvor” skriver ICEM på sin hemsida. Därför har organisationen startat kampanjen i Chile och de uppmanar även till e-postbombning av Chiles gruvdepartement.

Frågan om säkerheten i gruvorna togs upp i Chile i samband med räddningsarbetet förra året. Gruvministern Laurence Golborne hävdade då att de stora gruvbolagen sköter säkerheten exemplariskt. Men han menade att det inte går att förebygga olyckor i mindre gruvor med nya lagar ”lika lite som det går att förebygga trafikolyckor”.

Fackförbundet som representerar arbetare vid det stora statliga gruvbolaget Codelco krävde att gamla gruvor som åter tas i bruk, som San José-gruvan, först måste genomgå en säkerhetskontroll. På grund av dagens höga priser på guld och koppar har många nedlagda gruvor åter tagits i drift, ibland med bristande säkerhet. Facket vid Codelco krävde också förbättringar vid den statliga myndighet som kontrollerar gruvnäringen.

Gruvnäringen är oerhört viktig för Chile, både ekonomiskt och kulturellt. Landet är världens största kopparexportör och gruvnäringen har drivit på landets starka tillväxt under det senaste årtiondet.

Trots den dystra olycksstatistiken är Chile ett av de säkraste länderna för gruvarbetare i Latinamerika. Förra året dödades 70 colombianska gruvarbetare i en av de värsta gruvolyckorna i världen på senare år. Även i Peru och Venezuela skedde allvarliga olyckor med flera dödsoffer.

Vid sidan av de större olyckor som uppmärksammas i media dör gruvarbetare nästan dagligen i mindre gruvor. I till exempel Bolivia sköter små kooperativ en stor del av gruvdriften. De är ofta bara kooperativ till namnet, i praktiken är ett antal ”medlemmar” ägare och anställer dagsverkare för att sköta de tyngsta och farligaste arbetsmomenten. Kooperativen saknar moderna maskiner och arbetarna tvingas ofta använda stämjärn och dynamit, precis som för hundratals år sedan. Olyckor är mycket vanliga, men majoriteten av dem som omkommer i Bolivias gruvschakt hamnar varken på nyhetssidorna eller i någon statistik.lˆsa segregation