När Anna Gavanas inledde sitt arbete kring hushållsnära tjänster i Stockholm noterade hon tidigt en detalj: hur annonserna ofta avslutades med frasen ”endast seriösa svar”.

– När jag såg det fattade jag först inte vad det handlade om. Aha, det kanske är så många journalister och forskare som ringer dem tänkte jag, egocentriskt nog. Men så fattade jag, i och med att folk jag intervjuade tog upp det här. De ville försöka avskräcka folk som sökte sexuella tjänster. Det kunde även stå ”inget snusk”. Kanske kan de sålla bort folk som är ute efter det. Men det är svårare när kunderna börjar bete sig udda eller kräva saker efter själva städningen, berättar socialantropologen och genusvetaren Anna Gavanas när vi besöker henne på Institutet för framtidsstudier i centrala Stockholm.

Under den gångna hösten, när Anna Gavanas fortfarande arbetade med sin rapport, som egentligen främst skulle handla om social exkludering och relationen mellan den vita och svarta städsektorn, slog hon larm när hon upptäckte omfattningen av de sexuella trakasserierna.

En kvinnlig arbetare berättade att 80 procent som svarade på hennes annons gav henne sexuella förslag. I andra fall förväntade sig kunder sexuella tjänster som en bonus, utöver städningen.

En annan kvinna berättade om hur den manlige kunden öppnade i badrock, allt medan han spelade porrfilmer på olika skärmar i sitt hem.

– Det var inte ens mitt syfte att skriva om de sexuella trakasserierna, utan det kom bara som ett oväntat ytterligare resultat. Av de 30 som jag intervjuade var det 10 som tog upp det här, säger Anna Gavanas som med forskarens stränghet och stringens inte vill ge sig in i spekulationer hur utbrett fenomenet skulle kunna vara, med tanke på hur många fall hon stötte på i sin begränsade studie – för det är hennes metod inte den rätta och antalet intervjupersoner inte tillräcklig, understryker hon.

– Jag kan inte uttala mig om mörkertalet. Man hoppas ju kunna avskräcka folk från att göra så här. Att allmänheten, myndigheterna och medierna uppmärksammas.

I Anna Gavanas forskningsrapport Who cleans the welfare state? Migration, informalization, social exclusion and domestic services in Stockholm finns det intervjuutdrag med olika kvinnor.

Där framträder inte bara trakasserierna, de underliggande hoten att råka illa ut, utan även frustrationen att faktiskt inte få betalt för sitt arbete, samt rasistiskt bemötande.

Eva berättar om den långa resan från Jordbro till Nacka och när hon väl anlänt och dammsuger golvet står plötsligt hennes uppdragsgivare naken bakom henne. När kunder får höra att Sara från Eritrea har afrikanskt ursprung ringer de antingen inte tillbaka – eller så undrar de om hon istället kan utföra massage eller kanske posera naken.

– Det är så uppenbart att folk som sysslar med de här trakasserierna verkligen inte förväntar sig några konsekvenser av sitt beteende, att de skulle åka dit på något sätt. ”De här har ju inte arbetstillstånd eller uppehållstillstånd, eller så jobbar de svart. Vad har de att kunna sätta emot?”.

Ingen av de personer som Anna Gavanas pratat med säger sig ha råkat ut för direkta övergrepp.

– Jag tror i och för sig inte att någon självmant skulle vilja berätta om de blivit utsatta för någonting som de inte vill vara med om. Men jag är ingen expert på området, betonar hon.

När Rut-avdraget infördes 2009 var tanken att den vita sektorn skulle konkurrera ut den svarta, informella sektorn gällande hushållsnära tjänster.

Ingen har ännu mätt hur det står till med den saken. Men behovet och efterfrågan efter hjälp med städning i hemmen växer enormt, tack vare avdragsmöjligheten.

– Branschen har växt exponentiellt. Delvis har det att göra med att man förväntas vara tillgänglig jämt i arbetslivet. Sedan beror det även på ändrade prioriteringar, man kan säga att folk köper loss en del fritid på det här viset.

Men Rut-avdraget till trots: den svarta marknaden tycks ändå frodas och leva sitt eget liv.

– Det har inte kommit någon rapport sedan avdraget infördes, det skulle vara intressant att se. Men man kan konstatera efter min intervjustudie att det fortfarande finns en efterfrågan att pressa ner priserna. Sedan finns det personer som har få andra alternativ än att arbeta svart, säger Anna Gavanas som påpekar att sexuella trakasserier också har en relevans i den större diskussionen om social exkludering.

Det första man lägger märke till när man träder in i Anna Gavanas arbetsrum på Institutet för framtidsstudier är ett par feta hörlurar. De ligger på skrivbordet vid sidan om den vanliga utrustningen som man förknippar med en forskare: böcker, dator, anteckningsmaterial. Ett skivomslag står lutad mot fönstret. Även hennes dreads skvallrar om en människa som kanske inte enbart lever för sin forskning.

När hon blev klar med sin doktorsavhandling i socialantropologi reste hon till New York – i september år 2001, i samband med terroristattentaten mot tvillingtornen.

– Precis när jag funderade över vad som var meningsfullt i livet kom jag till ett land som befann sig i krigstillstånd och där man letade efter döda. Jag kom fram till att det var musik som jag ville arbeta med.

Inte särskilt många personer läser akademiska forskningsrapporter eller böcker, men Anna Gavanas lyckades med konststycket att kombinera sin passion med sitt yrke. You better be listening to my fucking musik you bastard! Teknologi, genusifiering och andlighet är ett forskningsarbete om dj:s på elektroniska dansmusikscener i Berlin, London och Stockholm.

– Jag har själv varit dj i 10 år och producerat egen musik de senaste två, tre åren. Jag skriver och redigerar även texter om den elektroniska dansmusikscenen i Arena, Etnos, kulturtidskriften Ful och den internationella tidskriften Dancecult. Musikintresset ägnar jag mig åt på kvällarna och helgerna. På ett sätt tror jag att det är bra att inte vara helt inbegripen i det man forskar om, att hålla lite distans för att kunna förhålla sig med saklighet till sitt ämne.

Människors levnadvillkor, hur man ska kunna försörja sig och kombinera det med familjeliv, de ökande ekonomiska klyftorna i den globaliserade ekonomins spår är ämnen som löper som en röd tråd genom Anna Gavanas forskning.

Och med kunskap från ett antal länder som USA, Spanien, England och Tyskland kanske hon kan svara på om Sverige är det mest jämställda landet i världen, som ju många hävdar.

Redan innan Who cleans the welfare state?... skrev Anna i ett antal böcker om hushållsnära tjänster och intervjuade bland annat folk i London, Madrid och Stockholm som köpte städning till sina hem:

– Frågan om jämlikhet och jämställdhet triggas igång på ett helt annat sätt i Sverige än i andra länder. De som man intervjuar tar intressant nog självmant upp det. Men hur folk sedan beter i verkliga livet är en annan fråga. Då finns det plötsligt ingen koppling mellan arbetsköparna och arbetstagarnas erfarenhet. Då kom det upp liknande historier om exploatering i London, Stockholm och Madrid. Det var taskiga arbetsförhållanden i alla tre länderna.

Och när så hennes larm om sexuella trakasserier i höstas rönte stor uppmärksamhet blev många människor förvånade, och samtidigt inte.

– Egentligen hade man kanske kunnat gissa det – att sådana här problem kan uppstå i den här branschen. Det var bara inte så många som väckt frågan. Men varför ska Sverige vara ett undantag?