Skulpturer, objekt och målningar går i svart och vitt i denna sparsmakade men mardrömslika utställning. Gator och torg behärskas av poliser, diktatorer och terrorister. Atmosfären är hot, protester, gatustrider, bomber, avspärrningar, övervakning och kontroll. Allt ter sig ändå lågmält och indirekt, som om konstnären verkligen har velat gestalta en stark lukt av makt.

Det finns inga gömställen. En målning visar en skylt som varnar för att stå i nischen för att man kan bli påkörd. En stor spegel representerar en självmordsspegel som påstås ha prövats i Tokyos tunnelbana för att människor ska tveka när de möter sig egen spegelbild just när de tänker hoppa framför tåget. Det finns en flagga med texten ”Liberty or death”, men vad den svartvita friheten är förklaras inte.

På en vägg hänger en högtalare, som sänder högfrekventa ljud för att jaga iväg ungdomar från icke önskvärda platser i Tokyo och längs en vägg står manshöga instruktionsbilder som amerikansk polis använder i sin utbildning i att hantera batong. Svartvita koner spärrar av området. I ett annat rum finns en barrikad av bildäck, kopierad från oroligheter i Bangkok.

I ett verk har Gardar Eide Einarsson listat i någon mening betydelsefulla bilbomber från 1920-talets New York till 2000-talets Irak – kanske för att visa att sådana listor finns, precis som den bok han har hittat i något myndighetsarkiv: How to destroy a bridge. Titeln blir en metafor för ett samhälle där förbindelser bryts och kommunikation tenderar att inskränka sig till maktutövning.

Och det handlar inte bara om gator och torg, utan också om att förvandla människors inre. Demokratin går på lågvarv eller är avskaffad, och den samhällsstruktur vi kan avläsa i utställningen präglas av det infantila tankemönstret ”de som inte är med oss, är mot oss”. Ett slags kortslutning föreligger i det västerländska samhället. Men hur har det gått till, och varför?

Gardar Eide Einarsson visar även måleri i svart, vitt och grått (som en gestaltning av stålplåt). Han målar den romerske kejsaren Caligulas häst, som den galne diktatorn utsåg till senator, återger Caligulas namn i en neonskulptur med en typografi som används för offentliga byggnader i många länder, han installerar matsalsmöbler som används i amerikanska fängelser av det slag som inte kan brytas sönder eller på annat sätt användas för våldsändamål.

Gardar Eide Einarssons har ett intensivt utbyte med många världar, exempelvis underground och populärkultur. Men mest intressanta blir hans verk när de kopplas till de större perspektiv som dominerar denna utställning.