Stockholms Fria

Mardrömsvision utan gömställen

Tillvaron är svartvit. Kanske ska allt stelna och civilisationen kväva sig själv. Att röra sig i den norske konstnären Gardar Eide Einarssons utställning Power has a fragrance på Bonniers konsthall i Stockholm är som att gå på tunn is i en värld utan diskussioner, tvivel eller humor. Visioner är irrelevanta, icke önskvärda. Allt är bestämt, under kontroll. Ingenting får ändras.

Skulpturer, objekt och målningar går i svart och vitt i denna sparsmakade men mardrömslika utställning. Gator och torg behärskas av poliser, diktatorer och terrorister. Atmosfären är hot, protester, gatustrider, bomber, avspärrningar, övervakning och kontroll. Allt ter sig ändå lågmält och indirekt, som om konstnären verkligen har velat gestalta en stark lukt av makt.

Det finns inga gömställen. En målning visar en skylt som varnar för att stå i nischen för att man kan bli påkörd. En stor spegel representerar en självmordsspegel som påstås ha prövats i Tokyos tunnelbana för att människor ska tveka när de möter sig egen spegelbild just när de tänker hoppa framför tåget. Det finns en flagga med texten ”Liberty or death”, men vad den svartvita friheten är förklaras inte.

På en vägg hänger en högtalare, som sänder högfrekventa ljud för att jaga iväg ungdomar från icke önskvärda platser i Tokyo och längs en vägg står manshöga instruktionsbilder som amerikansk polis använder i sin utbildning i att hantera batong. Svartvita koner spärrar av området. I ett annat rum finns en barrikad av bildäck, kopierad från oroligheter i Bangkok.

I ett verk har Gardar Eide Einarsson listat i någon mening betydelsefulla bilbomber från 1920-talets New York till 2000-talets Irak – kanske för att visa att sådana listor finns, precis som den bok han har hittat i något myndighetsarkiv: How to destroy a bridge. Titeln blir en metafor för ett samhälle där förbindelser bryts och kommunikation tenderar att inskränka sig till maktutövning.

Och det handlar inte bara om gator och torg, utan också om att förvandla människors inre. Demokratin går på lågvarv eller är avskaffad, och den samhällsstruktur vi kan avläsa i utställningen präglas av det infantila tankemönstret ”de som inte är med oss, är mot oss”. Ett slags kortslutning föreligger i det västerländska samhället. Men hur har det gått till, och varför?

Gardar Eide Einarsson visar även måleri i svart, vitt och grått (som en gestaltning av stålplåt). Han målar den romerske kejsaren Caligulas häst, som den galne diktatorn utsåg till senator, återger Caligulas namn i en neonskulptur med en typografi som används för offentliga byggnader i många länder, han installerar matsalsmöbler som används i amerikanska fängelser av det slag som inte kan brytas sönder eller på annat sätt användas för våldsändamål.

Gardar Eide Einarssons har ett intensivt utbyte med många världar, exempelvis underground och populärkultur. Men mest intressanta blir hans verk när de kopplas till de större perspektiv som dominerar denna utställning.

Fakta: 

<h2>Power has a fragrance visas på Bonniers konsthall t o m 12 juni.</h2>

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Jakt på kopians väsen

Den amerikanska konstnären Elaine Sturtevant har i över 50 år kopierat andras konstverk. Själv talar hon om att repetera. På Moderna museet i Stockholm kan man nu se välkända verk av Wahrol, Beuys eller Duchamp – som hon gjort!

Kolonialismen – en överlevare i det nya Europa

På Index i Stockholm rotar Runo Lagomarsino bland kolonialismens tecken och tänkesätt. Han har också tapetserat om galleriet och väggarna är nu starkt rosa. Tapeterna är ett av verken, men mönstret är format av den spanske conquistadoren Pizarro, som på 1500-talet erövrade Inkariket.

Utflykt i okända världar

Den finska konstnären Eija-Liisa Ahtila är en internationellt framgångsrik filmare som arbetar med skådespelare, till vilka hon räknar djuren som medverkar. På Moderna museet kan man nu se hennes utställning Parallella världar. Många av Athilas verk visas i flera projektioner i ett rum. I dessa flerkanaliga filmer ligger en del av hennes landvinningar: vi ser en människa, samtidigt som vi ser vad hon ser och dessutom något i det rum hon befinner sig i. När uppmärksamheten flyttas från en projektion till en annan känns det som poesi eller dans. Rum och tider blandas samman och drömmar rör sig obehindrat genom vardagliga scener. Detta obehindrade är Ahtilas konstnärliga styrka.

Kitschig Vårsalong med få ljusglimtar

Ibland blixtrar det till när verkligheten kopplas till konsten. Ett fint exempel är Ruben Wättes västar Samhällsproblem, ett av de ganska få intressanta verken på Liljevachs vårsalong 2012. Ruben Wätte har stöpt om MC-gängens skinnvästar och gett tuffa och hårda symboler anpassade till tänka personalvästar för Migrationsverket (en vakande kobra), Försäkringskassan (örn angriper person i rullstol) och Arbetsförmedlingen (handklovar, gem och pennor). Ruben Wätte bor i Järna och studerar på Konstfack i Stockholm.

Konst som utforskar solidaritetens gränser

Med filmen och konsten som verktyg undersöker Konsthall C i Hökarängen frågor om solidaritet och politisk handling, om vänsterns möjligheter att skapa en bättre värld. Utställningen har byggts kring filmen En ömsesidig sak av Petra Bauer, Marius Dybwad Brandrud och Kim Einarsson, som handlar om Israel-Palestinakonflikten. I filmen intervjuas sju kvinnor, som representeras av skådespelare. Trots försiktiga frågor är kvinnorna måna om att berätta och diskutera konflikterna i sina liv, konflikter som i hög grad har kopplingar till Israel-Palestinakonflikten.

© 2026 Stockholms Fria