”Man skulle få byta tags oftare”
Marcus, som har målat tåg nattetid, eller ägnat sig åt klotter om man intar SJ:s hållning sedan mitten av 1990-talet, menar att den nya klotterdatabasen inte skulle påverka honom nämnvärt.
– Det är som kattens lek med råttan, det gäller att hela tiden ligga steget före den andre. Men de har ju å andra sidan redan haft olagliga register. Men man skulle väl få byta tags oftare, säger han om det nya registret som ska inrättas efter att datainspektionen gett SJ dispens rörande personuppgiftslagen.
Marcus har GRIPITS ett flertal gånger och blivit dömd till skadestånd. Hur dryga böterna blivit beror på var i landet han stått framför skranket. Ju mindre stad, desto högre bötesbelopp säger hans erfarenhet.
– SJ har inte precis gjort sig känt för sin liberala syn på graffiti, och de försöker väl statuera exempel och sålla, skrämma bort folk med det här. Men precis som med alla subkulturer finns det olika grenar. Alla fotbollssupportrar är inte huliganer, säger Marcus som mestadels målar på duk eller håller sig till lagliga väggar numera.
– Det finns många aspekter av det här. Det är klart att man har ifrågasatt sig själv ganska mycket genom åren. Stressen med dubbellivet är också klassiskt, och sedan har jag fått betala av stora belopp i böter då och då. Men att få förändra det offentliga rummet på ett direkt sätt har känts som en väldig frihet. Och då är graffiti det mest levande sättet.
Namnet är fingerat. Marcus heter i själv verket någonting annat.